Vårt land, vårt land, vårt (rasistiska) fosterland

28.11.2018 skriver flera finländska och utländska tidningar om en undersökning som Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) har gjort. Undersökningen handlar om förekomsten av rasism. Av de tolv länder som omfattas av undersökningen är det Finland som toppar listan

I undersökningen, där knappt 6 000 personer med afrikanskt ursprung har deltagit, undersöker man hur många som har upplevt rasism. I Finlands fall uppger hela 63 procent av de svarande att de upplevt rasistiska trakasserier. Medeltalet i de tolv länderna är cirka 30 procent. Hela 14 procent av de finländska svarande uppger att de har utsatts för rasistiska, fysiska övergrepp. Medeltalet är cirka fem procent.

För att minska och motverka rasismen i vårt land måste vi först och främst erkänna att den existerar. Trots att jag har varit aktiv i antirasistiska organisationer, och fått höra om de mest fasansfulla formerna av rasism, kom resultatet på denna undersökning som en chock. Som vit finländare som behärskar båda nationalspråken är det svårt att förstå att rasismen i vårt land verkligen är ett så pass utbrett fenomen. Eftersom jag själv inte utsätts för rasism är det lätt för mig att leva i min egen fridfulla bubbla, skyddad från rasistiska trakasserier och övergrepp. Men även om det är lätt för mig att leva i min egen lilla bubbla, är det inte berättigat för mig att göra det.

Jag tror starkt på att var och en av oss är med och formar det samhälle som vi lever i, vare sig vi vill det eller inte. Varje gång som vi pratar med en annan människa formar vi vårt närsamhälle och lämnar ett avtryck. Eftersom vi alla formar vårt närsamhälle så kan vi alla – medvetet och aktivt – välja hur vi gör det. Ett bra sätt är att bemöta varje människa med ett fördomsfritt sinne och ett öppet hjärta. Om alla gjorde det så tror jag verkligen att rasismen i vårt land skulle minska. För rasismen, den måste minska. Ett rasistiskt samhälle gynnar ingen.

Ida-Maria Skytte

Förbundsstyrelsemedlem i Svensk Ungdom

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*