ÅU 05.07.2019 04:00

Det kunde knappast ha funnits en mer passande miljö för vårt samtal. Vi stod mitt i en gata uppe på en kulle, pausade och lät oss fläktas av den varma vinden som rusade upp för backen. Skymningen föll över Mallorca och det började närma sig mer behagliga temperaturer efter uppmätta +38C den dagen.
Den unga kvinnan jag samtalade med förklarade hur värmeböljan kommer från Sahara, hur en försvagad polarvirvel på norra halvklotet gör att mycket varm luft kan röra sig norrut eller att kall luft kan sugas ner från Arktis (tänk: köldrekord på vintern).
Det är tre år sedan vi möttes första gången och nu har hon färdigställt sin avhandling om marina värmeböljor i Medelhavet.
Marina värmeböljor, det vill säga värmeböljor i havet, är perioder med extremt höga temperaturer i ytvattnet. Värmeböljorna kan räcka från dagar till månader och täcka områden över tusentals kilometer.
Denna typ av förändringar i temperaturen för med sig konsekvenser för organismerna som lever i havet och ekosystemets olika byggstenar är på många sätt känsliga för extrem värme. Bland annat påverkas sammansättningen hos organismsamhällena där viktiga habitatformande arter som sjögräsängar får svårare att klara sig.
En annan effekt ses i fiskerinäringen där känsliga arter reagerar på, och har svårt att anpassa sig till, de snabba förändringarna i miljön. I dagens läge uppskattas hela 84% av de marina värmeböljorna vara en direkt följd av människans inverkan på klimatet och för kommande år förutspås värmeböljorna öka i såväl antal som omfattning.
Trenden går alltså inte att ta miste på och Europas länder befinner sig mitt i brännpunkten. Tittar vi på de senaste 500 åren kan vi konstatera att på land har de allra varmaste somrarna alla varit under 2000-talet. 2019 är inget undantag och förändringar sker alltså även till havs.
Faktum är att Östersjön är det marina ekosystem som uppvisat den snabbaste temperaturökningen mellan år 1982 och 2006 och det gör framtiden lite mer oviss för vårt speciella brackvattenshav.
Saltvattenförhållandena gör att Östersjöns artmångfald av naturen redan är låg och andra förväntade klimatrelaterade förändringar i miljön kommer ytterligare att påverka livsmiljön för många arter. Trots att det finns relativt få arter i Östersjön är vår kunskap om organismernas tolerans till miljöförändringar ofta bristfällig, något som gör det svårt att förutspå hur ekosystemet kommer att reagera i framtiden.
Och där extrem värme i ytvattnet kommer och går, sker det mer långvariga förändringar på större djup. Forskare har länge vetat att världshaven är viktiga i regleringen av klimatet, men ifjol publicerades en artikel i den ansedda tidskriften Nature, där man fann att världshaven årligen absorberat 60% mer värme än vad man tidigare trott.
Istället för att värmen försvunnit ut i rymden, som antagits, har den i själva verket lagrats i världshavens djup. Haven står nu för ett upptag på hela 90% av överloppsvärmen i jordens klimatsystem, vilket betyder att vår planet är mer känslig för klimatförändring och uppvärmning än hittills uppskattat.
Med sin färska examen i bagaget styr min kollega stegen mot Kanada och fortsatt forskning där. Jag är glad för de hängivna människor som ger sig i kast med att ta reda på hur klimatet verkar.
Kunskapen är guld värd när vi jobbar vidare med att förstå den biologiska sidan – hur havets ekosystem fungerar i en föränderlig värld.
Marie Nordström
Universitetsforskare i marinbiologi
Åbo Akademi
“Vårt hav i förändring” är en serie kolumner skrivna av forskare i Miljö- och marinbiologi, samt profileringsområdet Havet, vid Åbo Akademi. I texterna beskrivs hur Östersjön och livet i havet fungerar och förändras, vad vi kan göra, och vad som redan görs, för ett friskare hav.

ÅU
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln