”Varför firar vi påsk? Jag hajar lite till. Jag har levt i tron att det är något som alla vet.”

Jag pratar med en ung mamma, en helt vanlig ung finländsk kvinna. Vi pratar om ditt och datt och snart har vi halkat in på ämnet påskfirande. Plötsligt säger hon: ”Ja, alltså, vad var det egentligen som hände? Varför firar vi påsk?”

Jag hajar lite till. Jag har levt i tron att det är något som alla vet. Det är väl något man fått lära sig i skolan? Det har säkert den unga mamman också, men det är redan länge sen och jag inser att påskens ursprung inte alls är så självklart för andra som det är för mig. Jag berättar kort att påsken firar vi för att Jesus dog på korset för vår skull och han övervann döden och uppstod till liv igen. Det är den riktigt korta versionen.

Den lite längre versionen skrev jag sen ner i ett manus för påskvandringen som skolbarnen fick göra i kyrkan under stilla veckan. Där berättade jag om hur Jesus och lärjungarna inledde sitt påskfirande med en rituell festmåltid, för judarna firar Pesach, det osyrade brödets högtid, till minne av uttåget ur Egypten. Det var under den måltiden Jesus lade grunden för de kristnas rituella måltid som firas i gudstjänsten och kallas nattvard. Samma kväll smög Judas bort för att berätta för maktens män var Jesus befann sig så att de kunde fängsla honom. Jesus blev bortförd, förhörd och dömd.

Han tvingades bära sitt eget kors genom staden till avrättningsplatsen Golgata där han spikades fast på korset för att dö. Han led en hemsk död, men han gjorde det för att alla som tror på honom inte själva ska behöva betala priset för alla sina synder. När han dött var det bråttom att begrava honom, för det var kvällen före en stor helg. Hans vänner lade honom i en grav och rullade för en stor sten. Maktens män beordrade en vaktstyrka att bevaka graven så att ingen skulle kunna göra något dumt med kroppen.

På morgonen efter den stora helgen gick kvinnorna till graven för att ta hand om kroppen. Det som de inte hunnit göra kvällen innan helgen. När de kom fram till graven var vaktstyrkan, stenen och kroppen borta! De blev förstås upprörda och ledsna. Vad var det som hänt? De fick se en ängel som berättade för dem att Jesus inte längre låg död i graven utan han hade uppstått. Ängeln uppmanade dem att genast gå och berätta det här för lärjungarna och de andra. Kvinnorna rusade iväg med glädjebudskapet om att Jesus lever och det är den glädjen vi firar än idag vid påsk. Glädjen över att Jesus dog och uppstod för oss.

Därför hälsar vi kristna varandra med orden ”Kristus är uppstånden” – ”Ja han är sannerligen uppstånden!” på Påskdagen. Påsken med Jesu död är inte slutet, utan genom uppståndelsen är den början på evigheten.
Glad påsk!

Janette Lagerroos
tf. kaplan i Houtskär kapellförsamling

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*