ÅU 30.09.2017 00:00

Tisdagen den 4 juli åkte 11 barn och två vuxna iväg från Kimitoön till Färöarna för att delta i Barnlek 2017, en nordisk folkdansfestival för barn och unga.

Med på resan var också sju föräldrar och tre syskon.

När vi satt på bussen till Helsingfors flygplats var det säkert nervöst för alla.

Medan vid väntade på att flyget skulle anlända dansade vi några danser och de som kollade på vårt uppträdande, var många japaner och kineser. För dem var det säkert en väldigt annorlunda upplevelse. Det är kanske inte riktigt det man förväntar sig att se på en flygplats när man väntar på flyget.

Vi kom på flyget och flög mot Köpenhamn. Väskorna rymdes också med, även om det såg ut som om de inte skulle få plats med alla då de packade in dem i flyget. Planet var ungefär lika smalt som en buss, så det var väldigt trångt men det gick bra.

I Köpenhamn åt vi pizza. Sen steg vi på planet som skulle ta oss till Färöarna. Nu var också hela gruppen samlad på samma flyg, vilket var skönt för vår gruppledare Caroline. En del av gruppen hade nämligen blivit tvungna att flyga med ett annat flyg, på grund av överbokning. Detta plan var i alla fall mycket större och det var bra.

På Atlantic airways fick man också gratis läsk så mycket man ville ha. När vi (Jenny, Minna och Matias) satt längst bak bredvid toaletten så såg vi vem som gick på toaletten. Hela tiden var det någon som måste på WC och vi skrattade och sa att de nog hade druckit för mycket gratis läsk.

Det var en spännande upplevelse att landa på en ojämn och kort landningsbana på Färöarna. Där fick vi med oss allt vårt bagage. De som hade med sina föräldrar sa hejdå till dem, för vi barn skulle åka med Barnleksbussen till skolan och föräldrarna skulle hämta hyrbilar. Vi packade oss in i bussen och åkte iväg mot Klaksvik, där Barnlek 2017 ordnades.

Det första intrycket vi fick av Färöarna var att det var väldigt bergigt och att det nästan inte fanns några träd. Det gick också får överallt på de branta sluttningarna och längs med vägkanterna. De var ganska jämnt utspridda, så på en gång såg man bara några stycken. Någon berättade att det finns över 80 000 får på Färöarna. Vägarna gick väldigt krokigt och det fanns många tunnlar. En del av tunnlarna låg tom under vattenytan.

I Klaksvik skulle vi sedan bo i en skola. Där bodde också andra barn och vuxna. Vi fick armband som vi skulle ha på oss medan vi var där, så att de visste att vi var på Barnlek till exempel när vi skulle gå och äta. Föräldrarna bodde i en stuga som de hyrde och som låg vid stranden några hundra meter ifrån skolan vi sov i. Vilken tur vi hade med det, för vi visste inte i vilken skola vi skulle sova i, då vi reste från Finland.

Dagen hade i alla fall varit lång och vi bäddade ganska fort ner oss i sängen för att orka med de kommande fyra dagarna, fullspäckade av dans och program.

Dagarna på Färöarna var magiska. Vi fick uppleva fantastiskt höga klippor, häftiga branter och berg. Det var gräs ända upp till toppen på bergen. Där fanns nästan inte alls träd. I stället fanns det mycket gräs.

Vädret var lite konstigt och mycket varierande för det regnade, var soligt och duggade. Allt på samma dag.

Vi hade rätt fullt upp med programmet på Barnlek, men vi hann på två små utflykter för att få se oss lite omkring.

På den första dagen var vi på en utflykt till “Ut i de gröin” som är den enda platsen i Klaksvik där det finns en liten skog. Den var nog planterad och inte så stor, men en skog i alla fall. Utfärden till grönområdet var roligt. Det var så fint med vattenfallen. Vi fick sol en liten stund men medan vi gick runt skogen längs med en stig, började det först dugga och sedan regna. Då vi kom ner igen från stigen kom solen fram igen och det slutade att regna. Rutten vi gick var ca 2-3 km.

Efter att vi hade varit i “Ut i de gröin” gick vi mot centrum och försökte hitta ett ställe att äta på. Eftersom färingarna äter smörgåslunch, var de flesta ställena stängda och öppnades först till kvällen. Därför fick vi leta länge innan vi hittade ett ställe som var öppet. Till sist hittade vi ett Steakhouse där vi sedan åt.

Den andra utflykten var en biltur med bilar till några andra byar och upp i bergen. På bergen såg vi fåglar, växter och vattenfall. Speciellt ett av vattenfallen var superfint. Det fanns många tunnlar på vägen. Vissa var mycket smala och andra gick under vattnet.

Tunnlarna från Klaksvik mot Bordoy och Vidareidi var bara enfiliga och därför väldigt trånga. Regeln var att de bilar som körde norrut hade förkörsrätt. Det här betydde att bilarna som körde söderut skulle väja för de andra bilarna i små fickor inne i berget. Vi märkte att det rymdes 3 bilar i varje ficka. Resten var tvungna att backa ifall de kommit för långt fram.

Tur att chaufförerna var lugna och körde bra. Vi som åkte tyckte nog att det här var jättespännande.

Matias Lehikoinen beundrar utsikten. Gruppen föräldrar som var med på resan bodde i en av stugorna som syns vid stranden.

På torsdagen började allting på riktigt. Vi deltog i ett festtåg som gick genom Klaksvik.

Det ösregnade under festtåget och våra Finlandsflaggor i papper gick sönder under vandringen. Det var roligt ändå för vi sjöng under tåget. Festtåget var mycket långt.

På Barnlek var det dansare från alla nordiska länder. Vi hade samövningar och dansuppvisningar tillsammans med de andra länderna, där vi fick, inför publik, visa upp våra olika danser. Alla länder skulle lära ut några av sina danser och vi fick också dansa deras danser. Det var roligt att dansa med andra människor från andra länder för då träffade man på nya människor.

Vi kunde prata svenska med alla och vi förstod varandra.

Vissa danser var väldigt snabba, som till exempel grönlänningarnas danssteg. Grönlänningarna hade också mycket polka i sina danser och det var supersnabba i fötterna. Vi dansade mycket varje dag och kul var det. Det roligaste med resan var att dansa och vi dansade så mycket att vi blev riktigt trötta.

Det fanns även varje natt något som kallades för ”nattdanser” men vi var oftast så trötta att vi inte orkade gå på dem, förutom den sista kvällen där vissa av oss gick. “Nattdansen” var också till för de äldre dansarna som har dansat länge, så de av oss som inte var tillräckligt stora, fick i stället stanna kvar i klassrummet.

Under uppvisningarna var alla som dansade, uppklädda i folkdräkt från sin egen ort.

Eftersom vi hade uppvisningar alla dagar, klädde vi dem också på oss alla dagar. Jag (Alina) hade fått ärva min farmors folkdräkt som är Västanfjärds folkdräkt och några i vår grupp hade fått låna dräkter till resan. Det fanns otroligt många olika dräkter och det blev en färgsprakande upplevelse.

På avslutningsfesten uppträdde ett berömt hårdrocksband från Färöarna. Bandet hette Týr. Vi märkte då att man kunde dansa folkdans även till hårdrocksmusik.

Ett roligt minne från Färöarna, som inte var anknutet till varken dansen eller utfärderna, var när alla försökte få wifin i skolan att fungera. Sedan var de som inte fick wifin att fungera avundsjuka på dem som hade fått det att fungera.

En av dagarna hann vi också fara och simma i en simhall nära skolan. Vi skulle ha fått fara och simma varje dag, men vi hann bara med en gång. Det var roligt att simma i simhallen. Jag (Lilja) fick näsblod och det var inte kul, men det slutade snabbt och så att jag kunde fortsätta att simma. Där fanns också två rutschkanor. En som var liten men brant och en som snurrade men var lång. Det var jättekul.

En annan dag hade vi workshops och vi fick tova, måla stenar och delta i motionsbingo. Det var också roligt att dra av täcket av mamma medan vi (Emma och Julia) sov. Sista kvällen var det iskallt vatten i duscharna. Det var inte skönt och alla duschade mycket snabbt.

Magiskt vackert. Utsikten från föräldrarnas stuga.

Föräldrarna kom och titta på flera av våra uppvisningar och hjälpte till när det behövdes. De ordnade också några egna utfärder medan vi dansade och besökte till exempel huvudstaden Torshavn och såg lunnefåglar.

På söndagen åkte vi till flygstationen för att resa hem till Finland. Det var en väldigt spännande upplevelse att fara till Färöarna. Det var roligt att vara där för vi dansade vi folkdans. Vi fick också lära oss många nya danser.

Det har varit väldigt kul att få uppleva denna resa och att få besöka en plats som man annars kanske inte skulle besöka.

Vi tackar alla som har hjälp oss på olika sätt att förverkliga vår resa till Färöarna.

Barnlek

• En dansstämma som ordnas vart tredje år runt om i Norden
• För nordiska barn och ungdomar under 18 år och som dansar folkdans.
• I år ordnades stämman på Färöarna i Klaksvik.
• Deltagarna var barn och ungdomar från Färöarna, Danmark, Finland, Island, Norge, Sverige och Grönland.
• Under dagarna på Färöarna deltog 550 barn och ungdomar med sina vuxna ledare.

Se fler bilder och danser från Barnlek!

Vi ställer ut lite fotografier och saker från vår resa i Kimito bibliotek från och med den 30 oktober.
Dessutom välkomnar vi alla intresserade att komma till Wrethalla söndagen den 29 oktober klockan 15, då vi visar fotografier och dansar danser vi lärt oss under Barnlek.
Samtidigt firar vi att Kimito uf:s folkdansare, (en av Finlands äldsta), fyller 125 år och bjuder på kaffe med tilltugg.

Jenny Mäkelä, Alina Grönholm, Julia Lindgren, Emma Lindgren, Matias Lehikoinen och Lilja Lehikoinen.
Texten sammanställd av Caroline Furu-Lehikoinen

ÅU
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln