Tomma tunnor skramlar mest – vem har rätt att framföra sin åsikt och var?
Dammet efter ståhejet med paneldebatten som ordnades av Intresseföreningen för jämställdhet vid Åbo Akademi börjar lägga sig. Lärde man sig något av detta eller var uppståndelsen bortkastad energi?
Ibland blir någon fråga betydligt större än vad den egentligen borde ha varit. Orsakerna kan vara många, men för att en fråga ska få överraskande stora proportioner, krävs ofta att media är inkopplad på något vis. Numera tar ändå många diskussioner och debatter fart via helt andra kanaler. Diskussioner initieras allt oftare av andra än media.
En specifik fråga kan relativt enkelt börja leva ett eget liv i de sociala medierna och efter en stund vet ingen vad och varför man debatterar. Få är intresserade av att få reda på mera om sakfrågan, man har fullt upp med att framföra allt starkare åsikter. Samtidigt styrs diskussionen mot att idiotförklara motparten, i stället för att man via väl underbyggda argument och fakta visar att den egna ståndpunkten är väl motiverad.
Diskussionsklimatet har ändrat och det får man leva med. ”Ju mindre man vet, desto lättare är det att ha en åsikt” är en gammal sanning som fått nytt liv. Uttrycket kan kanske tillämpas i flera sammanhang. Det är också lite kusligt att man serverar allt enklare lösningar på komplicerade helheter. Det uppstår självutnämnda experter, som anser sig vara sakkunniga inom så gott som samtliga vetenskaper. Bondförnuft är bra, men det serverar inte lösningen på alla problem.
I alla tider har det varit svårt att skilja mellan laglighet och ändamålsenlighet, åsikter och fakta. Det här speciellt om man stenhårt tror på sin sak. Situationen har inte blivit bättre av att man i dag allt snabbare och enklare kan publicera sin åsikt. En åsikt blir tyvärr ändå inte fakta av att inlägget får många gillare på till exempel Facebook.
Paneldebatten om jämställdhet ur mansperspektiv blev olyckligt nog en debatt om någonting helt annat. Temat kunde formuleras som: Vem får delta i debatter och var får man arrangera dylika? Få iakttagare, trots rapporteringen från paneldebatten, kommer ihåg så mycket från själva debatten. Det man minns är att Alexander Bard fick mycket synlighet. Minns någon vad de andra som deltog i debatten heter eller vad de sade?
Kärnfrågorna som uppstod via diskussionen om paneldebatten är: Vem får framföra sina synpunkter under en debatt? När är det befogat att en debatt inte får hållas i ett specifikt utrymme?
Kunde man med stöd av Bards tidigare uttalande och budskap dra den slutsatsen att man måste skydda personalen och de studerande vid Åbo Akademi? Svaret, både ur laglighets- och ändamålsenlighetssynvinkel är mera nej än ja. Åbo Akademis beslut att förbjuda debatten i universitetets utrymmen var inte tillräckligt väl motiverat. Även om en person upplevs verbalt provokativ, är det svårt att på den grunden, för säkerhets skull, förbjuda en debatt. Försiktighetsprincipen är bra, men här blev det nästan excess i nödvärn. Beslutet skulle ha krävt en mera utförlig motivering.
I alla sammanhang behövs respekt för andra åsikter. Respekt behövs för att en debatt ska fungera. Provokation kan också ibland vara sunt, men gränsen mellan provokation och osakliga påhopp kan vara svår att på förhand reglera. Lösningen kan ändå inte vara att man förbjuder en diskussion eller en debatt. Urartar en debatt, ska den avbrytas av arrangörerna. I det här fallet blev själva debatten ganska menlös, nästan ointressant. Debatten skulle ha kunnat gå ganska obemärkt förbi, om inte media lyft fram saken och om inte Åbo Akademi skulle ha reagerat. En av medias viktigaste uppgifter är ändå att lyfta upp frågor, även sådana som väcker känslor.
När det kommer till Alexander Bard och hans åsikter, så får han precis själv stå för dem. Varken media eller någon annan kan förbjuda dem, i alla fall inte på förhand. Det är polisens och rättsväsendets sak att agera, om behov finns. Utifrån den information som finns att tillgå kan man konstatera att Bard hör till dem som framför starka åsikter, ganska lite fakta och ännu mindre vetenskapligt verifierad kunskap.
Man ska ändå vara försiktig med att förbjuda debatter och åsikter, innan man ens hört dem.
Nu i efterskott kan även ÅU fundera på om första sidan var rätt plats att efter debatten, med stor bild, lyfta fram debattören Alexander Bard? Sannolikt var det inte det, men efterklokhet hjälper inte heller denna gång. Nyttan med efterklokhet är att man i bästa fall lär sig något inför framtiden.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.