ÅU 13.06.2020 05:00

George Floyds våldsamma död har gett upphov till stora demonstrationer emot den strukturella rasismen och polisvåldet i USA. Protesterna har spridit sig utanför landets gränser och även i Finland har det ordnats demonstrationer emot rasism.
I ett finländskt perspektiv är det kanske lätt att se polisvåldet i USA som avlägset, men även här sker etnisk profilering inom polis- och ordningsväsendet. Världens lyckligaste land, Finland, är enligt forskning från 2018 också ett av EU:s mest rasistiska länder. Statistiken stöds av diskrimineringsombudsmannens rapport, där med än två tredjedelar av svarta uppger att de upplevt rasism i sin vardag.
Det är hög tid att vi i majoriteten öppnar ögonen och tar itu med hur vi behandlar icke-vita i vårt land.
Ruskeat Tytöt har sammanställt en kort lista på vad man kan göra för att motverka rasism. Den går ungefär såhär:

• Lyssna när någon berättar till dig om rasism och lyft fram röster som talar om den rasism de upplever.
• Läs och lär dig om vad rasism är och hur det förekommer.
• Visa empati, men tilldela inte någon en trång roll som enbart ett offer.
• Känn igen och erkänn att du har privilegium. Om du får skuldkänslor av det, behandla dem i rätt tid och rum.
• Beskyll inte rasismens offer för dina skuldkänslor.

Om du ser eller hör något rasistiskt – gör någonting åt saken, även om det kan kännas obekvämt. Att stå upp emot rasism är inte ett hjältedåd, det är folkvett.
I dag finns otaliga böcker, podcasts och dokumentärer fyllda av berättelser om hur vi som en del av majoriteten kan stötta och förstå icke-vitas upplevelser bättre. Genom dem kan vi få en bättre bild av den verklighet dessa minoriteter lever i och ifrågasätta och bryta skadliga stereotyper och fördomar. Då vi blir medvetna om problemet kan vi sedan aktivt jobba för ett samhälle där ingen diskrimineras på grund av sin hudfärg.
Att arbeta emot strukturell diskriminering eller öppen rasism kräver aktiva handlingar varje dag och det är inte alltid roligt, enkelt eller bekvämt. Man kanske är rädd för att säga någonting på fel sätt utan att mena illa eller är rädd för att skapa dålig stämning och väljer därför hellre att vara tyst. Men att inte säga ifrån är samma sak som att acceptera.
Du och jag som kan läsa om rasism istället för att behöva uppleva det är lyckligt lottade. Vi har privilegiet att kunna välja om vi lägger oss i då någon utsätts för rasism eller strukturell diskriminering. För icke-vita finns inte den möjligheten; de kan inte ta av sig sin kultur, bakgrund, eller hudfärg då de känner för det.
Vårt ansvar som medlemmar av majoriteten och medmänniskor är att se till att de inte blir ensamma i att bekämpa diskriminerande strukturer och öppna trakasserier. Det är dags för oss att öppna ögonen och stoppa rasismen.
Det börjar med dig och mig.
Helmi Andersson
studerande, studentkårsaktiv, Åbo Akademi

ÅU
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln