”Till alla unga som funderar på klimatfrågor vill jag säga att det bästa du kan göra för klimatet är att välja en för dig lämplig studiebana och utbilda dig till expert”

Kommunikationen mellan olika aktörer inom forskningen är avgörande för att skapa och sprida ny kunskap.

Förvånansvärt många upptäckter är resultatet av en kombination av vetenskaplig briljans och slumpen.

Slumpen, som kan ses som ett finare ord för misstag, kan spela in både i form av experimentella misstag, såsom vid upptäckten av penicillin, eller kommunikationsmissar såsom exemplet inom mitt eget forskningsområde visar.

Professorerna Alan G. McDiarmid och sedermera hedersdoktorn i fysik vid Åbo Akademi Alan Heeger hade i mitten av 1970-talet regelbundna träffar under lördagsförmiddagarna för att tänka tillsammans.

Heeger hade en forskningsidé om att skapa syntetiska polymerer som skulle leda ström lika bra som metaller.

Han hade teoretiska förutsägelser att (SN)x, det vill säga svavelnitrid kunde vara en bra kandidat.

Heeger presenterade sin idé för kemisten McDiarmid som förstod att Heeger ville ha polymeriserad tenn (Sn)x, vilket ju naturligtvis skulle leda ström som det metalliska grundämnet det är.

När den första kommunikationsmissen hade rättats till framställde McDiarmid den efterfrågade polymerfilmen, som visade sig ha en vacker guldglans och en ledningsförmåga normalt förknippad med metallfilmer.

Under ett besök i Japan presenterade McDiarmid sina resultat på ett seminarium där professor Hideki Shirakawa var åhörare.

Efter seminariet berättade Shirakawa att de, efter att av misstag tillsatt 1 000 gånger för mycket katalysatormaterial i synteskärlet, hade producerat en skinande silverglänsande plastfilm.

Shirakawa berättar själv att han inte är säker på ifall han hade gett fel instruktioner, eller ifall forskaren hade missuppfattat dem. Detta blev upptakten till elektriskt ledande plaster, en upptäckt som ledde till Nobelpriset i kemi år 2000.

Alla misstag i kommunikationen leder naturligtvis inte till fantastiska och revolutionerande upptäckter.

Tvärtom, mångfalt flera är de exempel där dålig kommunikation bara har lett till att spirande idéer begravs.

Bland det svåraste inom vetenskapskommunikation är att popularisera mångfacetterade fenomen på ett enkelt men inte förenklat sätt.

Faran med popularisering är att vi drar snabba slutsatser och i värsta fall skrider till felaktiga åtgärder på grund av en grov förenkling av komplexiteten i frågeställningen.

En av vetenskapens samhälleliga uppgifter är att förse beslutsfattare med den information som finns tillhanda.

Att skapa en sådan kunskap tar naturligtvis tid. Ibland kan det kännas att ingenting händer, trots att information förädlas till kunskap och kommuniceras mer än någonsin förr.

När jag gick i skolan på tidigt 1980-tal fick vi höra att sura regn, förorsakade av svavelutsläpp, skulle förändra jordens ekosystem för alltid. Inga skogar skulle finnas mera om 50 år ifall vi inte snabbt ändrade kurs.

Rädsla och oro spreds bland oss skolelever, utan att vi kanske riktigt förstod vad vi kunde göra åt saken.

Utvecklingen av effektiv reningsteknologi som avlägsnade svaveldioxiden ur rökgaserna och politiska beslut som reglerade utsläppsnivåer gjorde dock att de sura regnens miljöpåverkan minskade snabbt.

Jag kommer ännu ihåg den glädje jag kände när jag för första gången såg skägglaven växa på granarna utanför Jakobstad.

Ett tydligt tecken på att sura regn inte längre hotade ödelägga våra skogar.

Östersjön hör till de komplexa systemen som länge har varit i fokus.

Trots att det fortfarande finns mycket att göra håller Östersjöns tillstånd långsamt att förbättras, tack vare idogt arbete under flera årtionden av bland andra professor Erik Bonsdorff och hans studenter och kollegor.

Tack vare att de aktivt kommunicerar sina och andras forskningsresultat till allmänheten och myndigheterna, har beslutsfattare idag bättre kunskap att vidta de rätta åtgärderna som nu börjar ge resultat.

Att skapa förändringar i vårt samhälle kräver goda kommunikatörer, men också de som skapar den faktakunskap som ligger bakom förändringsbehovet.

Så till alla unga av idag som funderar på klimatfrågor skulle jag vilja säga att det bästa du kan göra för klimatet är att välja en för dig lämplig studiebana och utbilda dig till expert.

Vilken bana du väljer spelar inte så stor roll så länge det intresserar just dig.

På så sätt kan du vara med om att skapa, tillämpa och kommunicera ny kunskap och teknologi som kan bli den avgörande faktorn i framtidens värld.

Det är svårt, det tar lång tid, det kommer att vara frustrerande i bland, men för det mesta kommer det att vara väldigt tillfredsställande!

Ronald Österbacka

Professor i fysik

Åbo Akademi

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*