Språkvårdare bestämmer inte över Svenska Yles programkoncept

På en programkväll på Svenska litteratursällskapet i Helsingfors 9.12 höll min kollega Anna Maria Gustafsson och jag var sitt föredrag om språket i våra medier. Det var den tredje delen av en serie programkvällar vars tema var bokprojektet Svenskan i Finland – i dag och i går. Programkvällarna är ett sätt för SLS att lyfta fram nyutgivna böcker, och det var utgångspunkten även denna gång. Gustafsson och jag presenterade undersökningar vi skrivit om i en av de sammanlagt sex böckerna i serien. Föredragen har fått Gunilla Malm, som satt i publiken, att reagera med insändare i både Vasabladet och Åbo Underrättelser den 11 december där hon kritiserar oss för ”handfallenhet” inför de brister hon tycker språket i Radio Vega uppvisar.  Hon hade uppenbarligen förväntat sig något annat än smakprov ur en bok utgiven på SLS. Men det handlade alltså, precis som Malm själv skriver, om ”språkforskarnas och språkvårdarnas kartläggningar, definitioner och enkäter”.

Det är inte första gången Malm skriver om språket i Radio Vega, och det är inte första gången hon anklagar språkvårdarna vid Institutet för de inhemska språken för att inte göra tillräckligt mycket för att hjälpa upp det. Men problemet är egentligen strukturellt.

Att journalister som sitter i direktsändning och pratar på i många timmar producerar både lyckade och mindre lyckade formuleringar är egentligen helt självklart. En grundläggande egenskap hos talspråk är att man medan man pratar gör omformuleringar och omtagningar, vilket gör att slutresultatet inte kan bedömas enligt en striktare skriftspråksnorm. Därför är språket i oplanerad flödesradio något helt annat än i radioprogram där man tillåts tala efter ett koncept som planerats i förväg.

Orsaken till Gunilla Malms missnöje ligger alltså i hög grad i flödesradiokonceptet. Därför anser jag att Gunilla Malm skäller på fel träd. Det är inte språkvårdarna som bestämmer över programkoncepten på Svenska Yle. Om flödesradion ska kvarstå eller inte bestämmer Yle själv.

Charlotta af Hällström-Reijonen
avdelningsföreståndare
Institutet för de inhemska språken

En kommentar

  1. Min tanke har varit att Yle Vega kanske skulle reagera om Institutet för de inhemska språken uttryckte bekymmer över att lyssnarna dagligen får höra felanvända prepositioner, missförstådda ord, sammanblandade uttryck, tomma utfyllnadsord….eller ”pogram var biblotekspersonal interjuvas”. Det är inte min mening att skälla utan att få någon med inflytande att påtala att en stor del av svenskan på kanalen Yle Vega inte lever upp till att vara en god språklig förebild. Den som har ett gott språk i ryggmärgen kan improvisera utan att göra så många fel. Sådan ryggmärgskänsla har vi väl rätt att kräva av professionella språkanvändare?

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*