”Slå mig med din läderpiska” – Pargas damkör är en 50-åring fylld av överraskningar

Glada korister. Pargas damkör gav en jubileumskonsert i lördags. Foto: Privat

När jag kommer in är Pargas brandkårshus stämningsfullt dekorerat med ljusslingor från golv till tak. Det passar bra när november hittills visat sin gråaste sida och skapar faktiskt också nästan lite julstämning.

Men en större känsla är ju förstås att konsertrummet ska vara i ett båthus, eftersom det också i taken hänger en massa fiskenät kors och tvärs. Framme vid ”scenen” syns en massa båttidningar. Stolarna är fyllda. Publiken är förväntansfull.

Programbladet berättar att det första körstycket är Wangol, en rytmisk visa från Haiti, som jag själv också sjungit med glädje. Men ingen kör syns till. Enbart två damer är på plats på scen när strålkastarna lyser upp. Damerna funderar vad det är för dag och om vi alla ska sjunga in till Pargas damkör.

”Ska alla dessa herrar också sjunga in?”, frågar de sig.

Publiken och jag märker snabbt att hela konserten börjar med ett överraskande litet revyinslag. Redan efter en minut fylldes salen av skratt och när kören tågade in var publiken färdigt på gott humör.

På det sättet passade också Wangol ypperligt som en första introduktionslåt, och fick även några att börja klappa med i de rytmiska takterna.

Många överraskningar och klyftiga inslag

Men överraskningarna slutade inte där, utan snart stämde kören också upp i en ”En skål” och skålade med publiken, med små glas som varje korist hade runt sin hals.

Därefter följde två beställningsverk till 50-åringen: ”Den gröna boken” och ”På en havsstrand”, båda arrangerade av två unga finlandssvenska kompositörer: Andrea Eklund och Ida Olsonen, med text av Viola Renvall.

Verken passade ypperligt in på temat hav och båtar och hade även lite utmanande dissonanser och rytmer. Kören lyckades berätta verken bra, även om man märkte att det var när alla fick sjunga samtidigt, som tryggheten kändes som störst.

Här kan ju också nämnas det autentiska som kören hade satsat på förutom dekorationerna, nämligen en segelinspirerande klädsel och båttidningarna, som tydligen fick agera som notblad under konsertkvällen. Väldigt klyftigt!

Efter några havsinspirerande stycken blev det dags för skärgårdsdans och några tangon, och här var speciellt Libertango med Misa Ståhl-Norrholm lysande vid pianot och Marina Petterson vid ”rodret” (tidigare dirigent för Pargas damkör) – en riktigt trevlig brytning från det tidigare havstemat.

”Slå mig med din läderpiska”

Efteråt följde också ett nytt överraskningsnummer, framförd av kvartetten ”Mitt i livet”. Det var kanske ett av de mest vågade framföranden under kvällen, då stycket var ”Masochistisk tango”, med textfraser som ”slå mig med din läderpiska” och ”sparka mig häftigt älskling”, men kvartetten lyckades duktigt föra fram texten och framkalla genanta skratt i publiken.

Förutom Marina Petterson, var också de tidigare dirigenterna Anna Johnson, Hanna Kronqvist, Kati Mäkelä-Niemi och Anne-Marie Taulio på plats och nu som då tog över ”rodret” av nuvarande dirigent Martina Lindberg.

Lindberg fattade ett starkt beslut när hon tog över kören för bara ett år sedan och man märker att hon ännu försöker hitta tryggheten i rollen som dirigent, speciell då det gäller tontagningen med stämgaffeln, men samtidigt ser man att hon fått körens förtroende och lyckades föra kören tryggt i hamn under kvällen (red.anm. dirigenten var förkyld just denna kväll, därav problem med tontagningen).

När de fartfyllda tangona fått ta sin plats var det dags för lite kärlek i båthuset. Här dök ännu ett överraskningsnummer upp: sången ”Kulta”, framförd av sånggruppen Diana, eller Jaktklubben, som de också brukar kalla sig ibland.

Överlag blandades känslorna under kvällen mellan glädje och skratt, men det jag inte hade förväntat mig var körens känslosamma framförande av sången ”Håll mitt hjärta”, som åtminstone jag själv sjungit på många begravningar genom åren.

Jag tror jag inte var den enda som under det stycket lät tankarna flöda iväg till gångna tider.

Av de senare styckena var det faktiskt den något finurliga sången ”Gosse lilla snäll”, dirigerad av Anne-Marie Taulio, som gjorde mig extra glad. Det här eftersom Taulio lyckades skapa ett ordentligt forte i slutet av sången, och då kunde man faktiskt höra körens stora klang. I många av låtarna hade jag gärna hört starkare klanger, då jag sedan märkte att kören hade den styrkan att leverera.

Abba, men också Wangol, fick avsluta

Att avsluta med lite Abba kändes förstås självklart, men här lyckades också kören totallura och överraska publiken igen (och kanske också dirigenten själv), genom att efter lite introduktion till det sista stycket: ”Thank you for the music”, dra en ”helan går” ännu en gång. Och att avsluta med en trevlig Abba-låt är förstås fint, men nog blev man ju gladare att Pargas damkör valde att avsluta med en Wangol igen som extranummer.

Under kvällen fick Pargas damkör också tre nya hedersmedlemmar. Det var Gunnel Fjäder, som varit korist i kören i tjugo år och även styrelseaktiv, Gunilla Sandelin, som fixat en arbetsordning åt kören och även varit ordförande tidigare och Hanna Kronqvist, tidigare dirigent som öppnat upp körens intresse för unga kvinnliga kompositörer.

Sedan var konserten slut. Riktigt roligt hade jag och publiken och förstås hoppas vi att Pargas damkör ska få minst 50 år till med bubblande skratt och glad musik!

Jasmine Nedergård

Pargas damkör 50 år: I ett båthus
Kör: Pargas damkör, grundat 1968
Plats: Brandkårshuset, Pargas, 10.11.2018
Programledare: Gunilla Stenfors

Foto: Privat

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*