Skärgårdsnatur i förändring – det är ofta de vanliga arterna som är av intresse för att påvisa effekter av miljöförändringar

I  Skärgårdsboken som gavs ut år 1948 avslutade Ole Eklund sitt kapitel om holmarnas växter med orden: ”Framtidens växtgeografer är föga betjänta av våra funderingar. De vill ha våra fakta”.

Eklund var framsynt och visste vad han talade om. Han hade under åratal av fältarbete samlat in ett av de största existerande botaniska materialen.

Det består av växtartlistor från över 1500 holmar i Skärgårdshavet på båda sidor om Skiftet. Han gjorde inte detta för samlandets skull, utan för att få svar på frågor kring arters utbredningsmönster, invandringsvägar och relation till holmarnas egenskaper. Både Eklund och hans samtida växtgeografer i Finland gjorde betydande insatser inom teoribildning, så Eklunds avslutningsord i Skärgårdsboken var nog aningen provokativa.

Faktum kvarstår i alla fall; det enorma materialet är idag det som är speciellt värdefullt. Med detta som grund är det möjligt att påvisa förändringar som skett i skärgårdens miljö. Utöver Eklunds botaniska material finns det några mindre omfattande, men trots detta, värdefulla material från Skärgårdshavet.

Anmärkningsvärda är Henrik Skults artlistor från holmar i ett enhetligt område kring Brunskär i Korpo. Detta botaniska material samlades in under 1940-talet, och utgör även det en utmärkt bas för jämförande studier.

Effekten av klimatförändringen, övergödningen av havet och andra av människan förorsakade förändringar av naturen kan inte påvisas utan tillförlitliga referensmaterial. För växternas del finns det följaktligen sådana uppgifter, men endast tack vare en handfull idoga skärgårdsforskares insatser. Slumpen kunde ha gjort att vi inte hade några, eller endast uppgifter om sällsynta eller anmärkningsvärda arter.

Då det gäller att påvisa effekter av miljöförändringar, är det i själva verket ofta de vanliga arterna som är av intresse. Risken finns att sådana inte ens blir noterade, eftersom dessa tas för givna.

Skärgårdshavet under Eklunds tid såg helt annorlunda ut än idag. Det fanns betydligt mera fast bosättning och på många holmar betade får och kor. Fåren fördes från holme till holme under sommaren. Fritidsbosättningen var naturligtvis obefintlig och vattnen rena. Landskapet var betydligt öppnare med ängar och hagmarker.

Man kan alltså utgå från att floran i Skärgårdshavet har förändrats sedan dessa tider. Men på vilket sätt? De gamla uppgifterna gör det möjligt att ganska specifikt bedöma hur.

Här följer några exempel. Ängarnas och betesmarkernas arter har vanligen minskat. Ett bra exempel utgör kattfoten som numera finns på bara ca 1/3 av de holmar som inventerats på nytt. Andra exempel på minskande arter är stagg, vårfingerört och vårförgetmigej.

De betade strandängarnas arter har minskat, men däremot har förekomsten av strändernas högvuxna arter, såsom vass och strandaster, ökat, både som resultat av ökad näringstillförsel och avtagande strandbete. Även många skuggtåliga arter, till exempel grönvit nattviol och skogssallat, har ökat.

Helt nya arter i området kan påvisas, såsom strandlokan och den införda vresrosen. Varje art fungerar som indikator på förändringar i miljön.  Dagens växtsamhällen på holmarna är exempelvis mera kvävegynnade än tidigare.

I dag finns det uppföljningsprogram för många organismgrupper, såsom för skärgårdsfåglarna och för undervattensmiljöernas arter. Detta är en bra utveckling.

Serier av observationer insamlade med standardiserade metoder blir framtidens referenser, och får sannolikt ett värde som inte kan förutsägas idag.

Mikael von Numers 

Åbo Akademi, docent i skärgårdsekologi

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*