Schakalerna har inte kommit hit av sig själva

Köp en guldschakal och släpp lös den i vår finska natur!

Redan när de första schakalerna dök upp i Schweiz för flera år sedan var min uppfattning att de inte kommit dit av sig själv eftersom de inte trivs med att vandra över kalla bergstrakter utan att de hade hämtats av fanatiker som velat ”berika” naturen med ett nytt rovdjur.

När sedan guldschakaler dök upp i Tyskland och Danmark samt 2013 i form av ett par i Estland var min uppfattning helt klar. De hade inte kommit från Sydosteuropa tack vare någon klimatuppvärmning.

De nu så allmänna hund- och varghybriderna har ju inte heller uppstått spontant.

När för några dagar sedan en guldschakal påträffades i Rautavaara tyckte jag att nu fick det räcka och beslöt att försöka undersöka bakgrunden till ”invandringen”.

Jag hade redan något att gå efter.

I ett franskt tv program för något år sedan hade det berättats att man från ett land i Kaukasus exporterade infångade guldschakaler till Ryssland där de såldes till ett gott pris. Man ville utöka marknaden och hade fått napp från Västeuropa.

Tyvärr skrev jag inte ner detaljerna i frågan utan lämnade saken med det då.

Tack vare språkkunskaper och internationella kontakter tog det mig i alla fall nu bara två dagar att få ett bra napp.

Sedan redan länge använder man sig av korsningar mellan guldschakal och sibirisk laika som knark- och bombhundar vid flygplatserna i Ryssland eftersom schakalerna har ett långt bättre luktsinne när det gäller att leta fram knark och sprängämnen.

Schakalerna är godmodiga men går inte att tämja med framgång utan därför korsar man dem med hund.

Dessa korsningar måste också hållas kopplade och passas väl för annars rymmer de vid första bästa tillfälle.

Korsningarna går under namnet Sulimov-hundar. Dethär var orsaken till varför ryssarna köpte schakaler.

En agentur till vilken jag nu har personnamn, adress och telefonnummer i S:t Petersburg annonserar att den säljer levande polarvargar, skogsvargar, schakaler, Sulimov-hundar, lo och björn. För förfalskade Citespapper bör betalas 1 000 euro extra.

Självfallet delger jag inte kontaktadresserna här i tidningen men de har delgetts en nyckelperson vid Jord- och skogsbruksministeriet.

Eirik Granqvist

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*