”Samarbete ger resultat, inte oförberedda utspel”

Att göra politik, på lokal- eller riksnivå handlar om samarbete, diskussioner och kompromisser. Under flera år hade vi i Åbo något som ofta kallades för ett Åbo-avtal där grupperna i början av perioden tillsammans bestämde hur stadens politik skulle ledas under de kommande fyra åren.

Avtalet hade säkert sina fördelar med att saker och ting var förutsägbara under fullmäktigeperioden men också klara nackdelar då lokalpolitiken ofta upplevdes som förutbestämd och odemokratisk.

Under denna fullmäktigeperiod har vi inte ett Åbo-avtal vilket betyder att inget bestämts på förhand utan allt har varit upp för diskussion och förhandling. Gruppordförandena för de olika fullmäktigegrupperna möts inför fullmäktigemötena för diskussioner där alla har möjlighet att lyfta fram saker som är viktiga för dem eller för gruppen.

Tillsammans går gruppordförandena igenom olika förslag och för dem sedan vidare till den egna fullmäktigegruppen, som i god tid hinner ta ställning till de förslag som sedan kommer upp i fullmäktige. Detta förhindrar självklart inte enskilda ledamöter att föreslå något i salen, men det är svårt att då ta ställning till förslag med t.ex. stora ekonomiska konsekvenser ifall ledamöterna inte haft möjligheten att förbereda sig på ärendet på förhand.

Jaakko Lindfors (VF), som jag respekterar som fullmäktigekollega och aktiv debattör, skriver i sin insändare (8.2.2019) att de skulle värdesätta förhandlingar och att de söker kompromisser.

Tyvärr har den andan lyst med sin frånvaro under den senaste tiden. Vänsterförbundet är som alla övriga partier, med på gruppordförandemöten och övriga förhandlingar. Det är en praxis att vi på mötet endast informeras av VF att det kommer ändringsförslag men att man inte vet hurdana.

Hur skall vi andra då kunna ta ställning till ifall vi kan stöda förslaget eller inte? I budgetförhandlingarna var de med och förhandlade, fick in olika förslag men trots allt valde de att i slutet dra sig ur och komma med en hög egna förslag till behandling. I pressen talar man om klickjournalistik, man kunde kalla vänsterns sätt att föra politik för klickpolitik.

Lindfors avslutar sin insändare med att kritisera SFP för att vi inte skulle veta vilken påverkan gruppstorlekarna har inom undervisningen. Med lång erfarenhet av jobbet som klasslärare och de senaste åren som rektor måste ja nog rätta till honom.

Gruppstorlekar kan visst spela en roll, speciellt i de yngsta årskurserna, men ju äldre eleverna blir desto mer ändrar undervisningen så att gruppen spelar mindre och mindre roll. Jag vill informera Lindfors, som arbetar inom gymnasieutbildningen att flexibla grupper och gruppstorlekar är dagen melodi i den finländska grundskolan.

Istället för att kritisera andra hoppas och önskar jag att VF och Lindfors istället för att fortsätta med sin klickpolitik skulle förstå värdet av samarbete och respekt. Samarbete ger resultat!

Nicke Wulff
SFP:s fullmäktigegruppordförande

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*