Politik för medelklassen – oppositionen riktar sin kritik mot avgifter som är en följd av förra regeringens beslut

Regeringen presenterade sitt första budgetförslag på ett presstillfälle förra veckan. Förslaget innehåller satsningar på utbildningen på alla stadier för sammanlagt över 350 miljoner, stora tilläggsanslag för naturskyddet samt en satsning på att höja de lägsta pensionerna och grundtryggheten för sammanlagt 300 miljoner. Regeringen höjer bränsleskatten samt avskaffar stödet för parafin diesel. Samtidigt lättar man på inkomstbeskattningen för låg- och medelinkomsttagare med 200 miljoner.

Samlingspartiet har nu gått hårt ut med att säga att regeringen bestraffar den flitiga medelklassen. De hänvisar till att löntagarnas skatteliknande sociala avgifter, det vill säga lönens sidoavgifter, nästa år höjs med sammanlagt 0,4 procentenheter. Enligt skattebetalarnas centralförbund betyder det cirka 10 euro mindre i handen per månad för någon med månadsinkomster på 3500 euro, eller cirka 30 euro i månaden för någon som tjänar 5700.

Det intressanta med oppositionens kritik är att dessa ökade avgifter inte har något att göra med beslut som den nuvarande regeringen fattat. De ökade avgifterna beror på konkurrenskraftsavtalet som arbetsmarknadsparterna fattade beslut om under föregående valperiod, efter hård påtryckning av den föregående borgerliga regeringen. Konkurrenskraftsavtalet innebar att löntagarnas sociala avgifter höjs, medan arbetsgivarnas sänktes, man genomförde med andra ord en inkomstöverföring på över en miljard, från löntagarna till arbetsgivarna. Dessa avgiftshöjningar behandlades i riksdagen, och det vara bara vänsterförbundet som röstade emot dem.

Den föregående regeringen ville inte att medelklassen skulle märka vilken stor lönesänkning konkurrenskraftsavtalet i själva verket var, och kompenserade därför avgiftshöjningarna genom stora skattelättnader. Eftersom skattelättnader innebär att statens inkomster minskar måste man även minska på utgifterna, vilket man under föregående period gjorde genom att skära ner i utbildningen samt i de studerande, arbetslösas och pensionärernas inkomst. Man skar med andra ord ner i utkomsten för dem som har det svårast ställt, för att kunna sänka skatterna för personer som tjänar 3000, 4000, 5000 osv i månaden, allt för att dölja det faktum att löntagarna just tvingades ge över en miljard till arbetsgivarna.

Så nej, jag har inte dåligt samvete över att denna regering inte fortsätter på linjen att sänka skatterna för dem som har så att de klarar sig. De pengarna använder vi nu istället på garanti- och folkpensionerna, arbetsmarknadsunderstödet, barnbidragen, småbarnspedagogiken, skolan, högskolorna och naturen. De är alla satsningar som även den flitiga medelklassen, men också alla andra flitiga medborgare gynnas av.

Riksdagsledamöter och lokala politiker skriver torsdagskolumner i ÅU.

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*