Vad lär vi oss av pandemin?

I ett välmående samhälle invaggas vi lätt i föreställningen om att allt är så bra som det kan vara.

Viruset har påmint oss om sårbarheten och också om de grupper i samhället som är sårbara. Då ingen vet med säkerhet hur allting kommer att utvecklas uppstår oro och osäkerhet. Samtidigt uppstår ett önsketänkande om att få återvända till den tidigare och trygga tiden före.

Nu har vi en längre tid matats med information och kvalificerade gissningar men vi får ändå leva med osäkerheten.

I ett andligt perspektiv kan vi tänka att livet är en gåva vi inte kan ta. Det ges och tas som de mest värdefulla vi har. Härav följer en hållning som får  oss att förstå nödvändigheten av att respektera allt liv.

Men osäkerhet och rädsla är inget nytt. I alla tider har det handlat om överlevnad, om skörden, tillräckligt med mat och gynnsam väderlek.

Naturkatastroferna har alltid överraskat oss också de som återkommer regelbundet. Frågan är om den pandemi vi nu genomlever hjälper oss att möta de utmaningar som tillväxt, slöseri och konsumtionssamhället ställer.

Önsketänkandet om en fortsatt tillväxt i det materiella behöver hitta en ny arena kring cirkulärt tänkande och resurssnålhet.

Den arenan pekar mot mental och andlig tillväxt. Går det att kombinera den egoistiska individuella livsstilen med en hållbar kollektiv livsstil som bättre kan beakta de gränser som naturen ställer?

Parallellt med de restriktioner som pandemin gett oss pågår en fortsatt snabb utveckling styrd av digitalisering och automation. Vår uppfattning om arbete och mening kommer att radikalt förändras gissar jag.

Ännu behövs praktikerna inom många människointesiva yrken. De som hjälper andra kan inte lätt ersättas av maskiner men då maskinerna börjar efterlikna oss människor dröjer det inte så länge innan de tunga arbetena görs av medhjälpande robotar.

I ett sådant läge behövs ett annat slags tänkande kring arbete och mening. Det här gäller tankarna kring förtjänst och möjlighet att fördela resurser rättvist.

Vad vi inte kommer undan är de grundläggande värderingar som vi ofta talar om i högtidstal. I förändringarnas tid är de inte enbart hyllningsord utan nödvändiga markörer för vad som skall styra utvecklingen. ”Älska din nästa som dig själv” är idag lika radikalt som den gången det tänktes. Det svåra är att leva med osäkerheten och ändå hitta en framkomlig väg.

Pax et bonum.

Björn Nalle Öhman
pensionerad kyrkoherde

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*