”Om sophanteringskedjan inte fungerar, är det lätt hänt att intresset för att sortera sopor i hemmet snabbt dalar”

Bild på Sandra Bergqvist, riksdagsledamot för SFP, 2019-

Få saker engagerar lika mycket som sophanteringen. Så var det också den här sommaren. På sociala medier kunde man följa med arga uppdateringar om överfulla sopkärl, avsaknaden av sopkärl och bristande omdöme när det kommer till vad man placerar vid ett sopkärl.

Det finns ett tydligt mål om att folk ska återvinna all form av avfall.

Eftersom ambitionen är att återvinna så mycket som möjligt ska det också vara så lätt som möjligt för finländarna att sortera sitt avfall.

Det här gäller naturligtvis såväl papper, metall och glas som farliga ämnen, elektronik och byggavfall. Sophantering och återvinning har en central betydelse för att råvaror ska kunna tas till vara och användas på nytt. Lyckligtvis så betonas den cirkulära ekonomin i allt högre grad.

Bara under de senaste åren har soptunnor för olika sorts avfall ökat och som senaste tillskottet har vi insamlingen av plast. Plast har blivit ett allt växande miljöproblem och åtgärder har också vidtagits på många plan.

Däremot är det ett faktum att vi människor är bekväma av oss. Är sopkärlet fullt är det nog lätt hänt att soppåsen kastas dit den ryms istället för i rätt sopkärl. Det är få som åker runt med soporna många dagar i bilen eller tar hem soporna igen, tills det finns plats i sopkärlet.

Sopkärlen bör vara lättillgängliga för alla och tömmas tillräckligt ofta. Speciellt ute i skärgården är vinter och sommar två olika världar när det kommer till mängden skräp. Ett sopkärl som under vinterhalvåret är okej att tömma en gång i månaden kan under sommaren bli fullt på bara några dagar.

Om sophanteringskedjan inte fungerar, är det lätt hänt att intresset för att sortera sopor i hemmet snabbt dalar.

EU har godkänt det s.k. plastdirektivet med vilket man eftersträvar att minska och helt avstå från vissa plastprodukter av engångskaraktär som t.ex. sugrör.

Det här kan kanske kännas löjligt, men ett så hållbart material som plast de facto är ska inte bara användas i några sekunder eller högst minuter innan det slängs bort.

Använder vi plast på rätt sätt är det ett suveränt material när det till exempel kommer till att bevara livsmedelskvaliteten.

Däremot har jag många gånger förundrat mig över hur alltför stora plastförpackningar som väldigt många leksaker har. Där förpackas ofta plast i plast. För att inte tala om senast då jag köpte en ficklampa. Den var så hårt inpackad i plast så det krävdes både verktyg och lindrigt våld för att öppna förpackningen.

Då frågade jag mig: behöver vi verkligen alla dessa förpackningar och all denna plast? Hur många gånger ska vi packa in en tepåse och är det vettigt att frukostflingorna ofta bara utgör två tredjedelar av förpackningens storlek?

För att verkligen kunna tala om en hållbar framtid behöver vi bredda perspektivet.

Det räcker inte med att enbart se över när en produkt ska användas eller hur den ska slängas bort.

Det handlar inte heller enbart om produkten sorteras rätt eller blir den hämtad av en sopbil i rätt tid. Vi bör även se över stunden då produkten produceras, förpackas och slutligen når kunden.

Vi behöver inte alla förpackningar och förpackningsmaterialet kan optimeras så att den totala mängden avfall minskar.

För att vi ska uppnå det här måste vi bli bättre på att se helheten och lära oss tänka i lite nya banor. Då kan vi minska mängden sopor i framtiden.

En kommentar

  1. Bra skrivet men några preciseringar behövs. Alla konsumentförpackningar lyder under producentansvar och konsumenten betalar vid inköpstillfället för omhändertagningen efter användning. Det fungerar ej fullt ut eftersom det verkar vara ett inbyggt systemfel eller så tolkas avfallslagen fel. Producentansvarsorganisationen RINKI tolkar lagen som så att ifall konsumenten kastar en förpackning i hushållsavfallet så upphör deras ansvar? I praktiken betyder det att producenten/importören erhåller pengar av konsumenten för omhändertagning men de behöver ej utföra uppdraget. Konsumenten hamnar då istället att betala ersättning på nytt till LSJH. Denna information är man väldigt sparsam med att informera invånarna om, varför? Kommunerna är pålagda övervakning/kontroll av att alla aktörer i kedjan sköter sig men där har man uppenbarligen missat uppdraget grovt? Det är totalt riskfritt att slänga/lämna sopor/avfall hur som helst för risken att bli fast är minimal eller existerar ej. Kommunerna har ej heller något större intresse av att se till att RINKI sköter sig eftersom förpackningsmaterialet är något de själva vill ha för att kunna hålla igång sina egna sopförbränningsanläggningar. Så länge inte dessa frågetecken eller systemfel åtgärdas så kommer dilemmat med överfulla sopkärl m m att fortsätta år ut och år in som de gjort de senaste tiotals åren.

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*