Nu ställs vårt samhällsbygge på prov
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Coronakrisen har orsakat en enorm chock för hela världens, och därmed även Finlands, ekonomi.
I takt med att land efter land har stängt sina gränser, förbjudit publikevenemang, begränsat den fria rörligheten och stängt köpcentrum och restauranger, har såväl börskurserna som företagens omsättning rasat.
Det som gör coronakrisen speciellt problematisk är att den även i allra högsta grad är en kris för realekonomin.
Efterfrågan såväl på service som på många produkter rasat i samband med att folk frivilligt isolerat sig i sina hem. Det leder i sin tur till mänskliga tragedier i form av permitteringar, uppsägningar och i värsta fall konkurser.
I en sådan här krissituation ställs vårt samhällsbygge på prov ordentligt.
Finlands social- och hälsovård är av hög kvalitet, och nu måste vi se till att det finns en tillräcklig mängd intensivvårdsplatser för de perioder då epidemin är som värst.
Vårt socialskyddssystem tryggar utkomsten för personer som permitterats och företagarnas möjligheter att få arbetslöshetsunderstöd har förbättrats genom tillfällig lagstiftning.
En av de centrala samhällsinstitutioner som verkligen ställs på prov nu är skolan. Från årskurs fyra uppåt har all undervisning övergått till distansundervisning, och även i fråga om småbarnspedagogiken och årskurs 1-3 är det främsta alternativet och regeringens rekommendation att barnen är hemma.
Finlands nuvarande grundskolelagstiftning känner inte ens till begreppet distansundervisning.
Det innebär att Finlands lärare, rektorer, bildningsdirektörer och tjänstemän inom utbildningssektorn på bara en dag lyckades organisera distansundervisning för alla de elever som för tillfället studerar hemma.
Det är en helt otrolig bragd, och är än en gång ett bra exempel på hur otroligt proffsiga pedagoger det finns i detta land.
Den finländska undervisningen är i en helt ny situation nu. Det är helt klart att en lång distansundervisningsperiod inte går att jämföra med den närundervisning som ges under normala omständigheter.
Alla elever har inte samma förutsättningar att studera självständigt, och alla hem har inte likadana förutsättningar att stöda barnen i deras inlärning.
Det finns även skillnader mellan kommuner i fråga om hur mycket satsningar som gjorts på digitala inlärningsmiljöer och digitala studiematerial.
Denna exceptionella situation kommer att kräva uppoffringar, flexibilitet och kreativitet av oss alla. Det är inte lätt att distansarbeta hemma samtidigt som man har hand om små barn, för många familjer finns det inte heller finansiella möjligheter att stanna hemma ens en kort period.
Men framförallt kräver det mycket av de barn och unga, som under dessa veckor inte kommer att ha möjlighet att träffa sina kompisar och sina lärare, eller delta i sina egna hobbyer.
Som statsminister Sanna Marin har sagt, så kommer vårt samhälle att klara av även denna prövning.
Då denna exceptionella period är förbi är det dags för oss att tillsammans bära ansvar för att på alla möjliga sätt minska de samhälleliga klyftor som nu i värsta fall hotar växa. Våra unga elever och studerande kommer att behöva stöd länge efter att denna epidemi är förbi.
Och hur länge tror du att folks tålamod håller? Tills det finns vaccin eller annat läkemedel? Då får vi nog vänta kanske ett år och då är corona det minsta problemet. Ekonomin i botten och folk runt om i världen går berserk efter att ha förlorat jobb, hem och anhöriga.
Bättre att återgå till det normala så gott det går med försiktighet och vänta på en lösning