Med tränat loppisöga kan man loppa på loppisar – men heter det en eller ett loppis?

På familjens resa mellan Österbotten och Nyland dyker skyltarna med texten Loppis och Kirppis upp ungefär lika tätt som fartkamerorna. Vi hinner också notera Loppisrace någonstans i Nykarleby och Hallikirppis utanför Iittala.

Mitt första minne av en loppmarknad är från Emmaus i Västervik utanför Ekenäs, kanske i slutet av 1970-talet. Det var en spännande värld jag klev in i. Men mest av allt funderade jag på om det fanns loppor i högarna med kläder, i jämnhöjd med mitt huvud.

Ja, lopporna sägs ursprungligen komma från Frankrike, alltså från det franska marché aux puces som har samma betydelse som loppmarknad. Uttrycket har faktiskt sitt ursprung i att det påstods finnas loppor i de begagnade kläder och möbler som såldes på marknaden.

Lopporna lever kvar i ordet för loppmarknad i flera språk, men i dag är det knappast så många som tror att det finns loppor på loppis.

Det som däremot kan vålla huvudbry är frågan om det heter en eller ett loppis. I Svenska Akademiens ordlista får man ett entydigt svar på den frågan: en loppis, loppisen, flera loppisar.

Orsaken till att ”ett loppis” känns naturligt i många finlandssvenskars öron är antagligen att de utgår från finlandismen lopptorg. Ett lopptorg blir då ett loppis. Med tanke på att det allmänsvenska ordet är en loppmarknad är det lättare att komma ihåg att det heter ”en loppis”. Lopptorg är en direktöversättning av finskans kirpputori, uppger Finlandssvensk ordbok.

Jag hittar sällan något på loppmarknader om jag inte har någon med ett tränat loppisöga med mig. Barnen har också en tendens att se skönheten och värdet i saker som jag inte lagt märke till.

Mina senaste klädfynd gjorde jag i en liten butik som säljer utvalda designplagg secondhand. Men även där behövde jag assistans av ett tränat öga.

På svenska är det främst kläder och möbler man säljer och köper secondhand. Om man vill använda ett mer svenskt uttryck kan man tala om begagnade kläder. Men secondhand är etablerat i svenskan och uppfattas ofta som lite finare än begagnat. För att inte tala om vintage. Om kläder är vintage är de inte bara gamla utan måste också vara av fin kvalitet, ofta av kända designermärken.

När det gäller annat än kläder är det inga problem med ordet begagnat. Många av oss köper begagnade bilar och olika begagnade apparater och känner oss inte sämre för det.

Ett av mina senaste ordfynd var verbet loppa. När man fyndar på loppis loppar man något. Bruket är vanligare i Sverige, men det händer att man loppar saker även i Finland.

Språkkolumnen skrivs av språkvårdarna vid Svensk presstjänst. Den publiceras på Svenska.yle.fi och i de finlandssvenska dagstidningarna.

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*