Många frågetecken kring tandvården i Dalsbruk

I Finland föds det för tillfället få antal barn, och vår befolkning blir allt äldre, ävenså på Kimitoön. Vi har inte tillräckligt med barn som kan trygga vår framtid, tyvärr. Klimatet i vår värld är dessvärre kanske inte som man kunde önska sig.

I Kimitoöns kommun finner vi samma problem. Vi har en åldrande befolkning, och vi har inte tillräckligt med barn, eller barnfamiljer som vill flytta och bosätta sig på ön. Vi har mycket att erbjuda, som t.ex. natur, tomter att bygga hus på, vi har närbutiker och relativt små skolor.

Vi har havet nära och Åbo på ett bra avstånd. Men vad har gått fel, då det trots marknadsföring i stor skala inte ger inflyttning? Det första vi tänker på, vi som alltid funnits här fast bosatta på ön, är ju såklart arbetsplatser. De har försvunnit och nya har inte skapats i samma takt som de har försvunnit. Alla kan inte jobba på distans och alla orkar inte och kan inte pendla flera timmar per dag till arbete utanför ön.

Det andra vi tänker på är omsorgen, eller saknaden av omsorg.

Vi har ett exempel, ett bland många som vi på ”torget” och vid kaffebord har diskuterat. Vår hälsovård på ön anses vara så fint fungerande, vi som bor på södra delen av ön, ska vara nöjda. Varför?

För att vår hälsostation inte finns tillgänglig mera efter någon vecka?

Ska vi vara nöjda för att vi erbjuds sjukvård i ”passande” skala på butikskedjan Sales övervåning?

Visst, vi är ju friska och krya, men vår befolkning är äldre i södra delen och hälsovårdstjänster av olika slag behövs som bekant mera då vi åldras. Men inte på Kimitoön, för där gör och tror man tvärtom. Då man konstaterar att befolkningen åldras fattar man beslut om att tjänsterna bör minska.

Man drar in bäddavdelningar, minskar på läkartjänsterna och bestämmer att befolkningen klarar sig med sjukskötartjänst.

Nu till exemplet: en arbetsför invånare som jobbar i Dalsbruk behöver tandläkare, ringer till tandläkarmottagningen och får besked om att tandläkaren bör besökas på Kimito tandläkarmottagning klockan 13. Klienten har ingen bil, vilket betyder buss. Bussen avgår klockan 11.15 och buss tillbaka från Kimito avgår 14.40 och är tillbaka i Dalsbruk 15.10. Det betyder att invånaren har varit i väg i cirka fyra timmar, och till Kimito från Dalsbruk är det 25 km.

Man kanske kan räkna ut att lönebortfallet, bussresans pris och bortfallet av arbetstimmar för denna invånare från Dalsbruk inte är något man kan var nöjd och glad över.

Alla förstår vi att det är kris i kommunen, så det behöver man inte höra igen, och att vi inte kan ha två likadant fungerande hälsovårdstationer har vi också vetat.

Det vi behöver få höra och veta är hur man tänker logiskt då man fattar beslut om en så viktig del av omsorg och sjukvård som tandvården är.

Hur kommer det att se ut i framtiden för tandvården för befolkningen i södra delen av ön, samt skärgården? Hur och när har man tänkt informera befolkningen om på vilket sätt Kimitoöns kommun ska ordna den lagstadgade tandvården för barn och ungdom? Vart ska tandvården i Dalsbruk flytta då hälsostationen stängs? Där finns tre fungerande tandläkarstolar för tillfället, kommer de att flyttas till butikskedjan Sales övre våning?

Hur ska våra äldre på bäddavdelningar och ålderdomshem få den tandvård som hör till åldrandets tandvårdsprogram? Var jobbar tandhygienisterna och vilka är deras ansvarsområden?

Alla politiker och tjänstemän inväntar sommar och semester, det är inte mycket som rörs om i grytan just nu. Kanske beror det på att man inväntar att befolkningen bejakar och tröttnar, eller kan hända man jobbar på för att nå bästa resultat i all tystnad.

Jag är väldigt skeptisk när ingen pratar, när ingen har åsikter eller när alla nickar medgivande.

Men nu har frågor ställts och med iver inväntas svar.

Marita Walk
Dalsbruk

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*