Förflytta dig till innehållet

Ljud och oljud i havsmiljöer

Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

Naturen runt omkring oss ger upphov till olika typer av ljud. Åskväder, regn, islossning och stormar påverkar och alltid har påverkat både oss människor och djur. Djuren på landbacken kommunicerar ofta högljutt vilket vi uppmärksammar via fågelsång, revirstrider eller vid parningsritualer. Dessa ljud är vi vana vid, de hör till och ger oss naturupplevelser och ibland lite spänning.
Oljud eller buller i havet ökar däremot kontinuerligt. Sjöfart, fritidsbåtar, byggande av infrastruktur och energiproduktion är några av de många källorna till ljud i den marina miljön. De av oss som under sommaren passat på att sätta huvudet under vattnet har troligtvis uppfattat ljudet av någon båt i närheten. Då vi sedan försökt lokalisera båten kan det hända att den varit så långt borta att den inte ens synts till.
Buller som sprids väldigt effektivt i vatten har tydligt negativa effekter på olika djur på både individ- och populationsnivå. Mest har betydelsen av ljud undersökts bland tumlare och sälar vars förmåga till avancerad kommunikation länge varit känd. Det har visat sig att dessa aktivt söker sig flera kilometer bort från vissa typer av impulsiva plötsliga ljud som uppkommer till exempel vid pålning av vindkraft och sprängningsarbeten.
Mera kontinuerligt ljud med varierande intensitet förekommer överallt där fartygstrafik pågår, det vill säga i stort sett längs huvudfarlederna i hela Östersjön. Bara i Finska viken rör sig kring 40 000 fartyg per år (och då är trafiken mellan Helsingfors och Tallinn inte medräknad). Omräknat blir det i medeltal nästan 5 fartyg/timme, dygnet runt och året om. Ingen tyst plats med andra ord för organismer, varken ovanför eller under ytan.
Olika djurgrupper registrerar ljud på olika sätt. Till exempel fiskar kan reagera starkt på ljud och ljudvågor via hörselorgan i innerörat och simblåsan kan fungera som en ljudförstärkare. Vibreringar kan också uppfattas via sidolinjesystemet. I områden med oljud har fiskarna svårt att kommunicera, vilket leder till beteendestörningar. Till exempel torskleken föregås av hanens grymtningar som förväntas locka till sig honor, men om hanens ansträngningar inte uppfattas så hämmas också parningen.
Buller leder överlag till stress vilket försämrar tillväxten hos fisk, minskar äggproduktionen och gör individerna till lättare byten. Också fiskarnas orienteringsförmåga kan försämras av oljud, vilket är speciellt oroväckande med tanke på vandringsfisk så som lax, öring och ål. Buller kan också leda till att rörliga djur söker sig till lugnare och tystare områden som överlag är mindre lämpliga med sämre tillgång till föda, mera predatorer och sämre vattenkvalitet. Summa summarum, stressen för våra fiskpopulationer blir allt större då de mänskliga verksamheterna som medför buller ökar. Detta i sin tur påverkar fritidsfisket, turismen och fiskerinäringen negativt.
Europas ramdirektiv om en marin strategi från 2008 fastställer att undervattensljud inte skall ligga på nivåer som kan ha negativa effekter på marina djur. Undervattenbuller är alltså en parameter som är under lupp och undersöks flitigt. Transportindustrin försöker utveckla allt tystare fartyg med lägre marschfart för att minska både ljudförorening och vågbildning. De ekonomiska fördelarna med minskad bränsleåtgång är naturligtvis också en morot.
Människans miljöpåverkan i havsområden uppmärksammas inom allt flera sektorer via olika typer av reglering och rekommendationer. Frågan är hur länge de motordrivna bränsleslukande nöjesbåtarna som rör sig överallt i våra känsliga skärgårdsområden, skall tillåtas växa i storlek för att tillgodose en liten del av befolkningen. Med facit på hand vet vi att det är havsmiljön och dess invånare som får ta konsekvenserna.
Det är alltså upp till var och en att igen ta sitt Östersjöansvar och fundera på vilken typ av aktiviteter som är lämpade för ekosystemen i kustnära områden. Själv undviker jag allt som har med tävlingsmotorbåtar och V8-motorer att göra, som milsvida stör både människor och djur med sina överdrivna oljud. Vi människor kan ju lätt avgöra var vi vill och inte vill spendera vår tid, situationen för naturen runtomkring oss är värre.
Sonja Salovius-Laurén
”Vårt hav i förändring” är en serie kolumner skrivna av forskare i Miljö- och marinbiologi, samt profileringsområdet Havet, vid Åbo Akademi. I texterna beskrivs hur Östersjön och livet i havet fungerar och förändras, vad vi kan göra, och vad som redan görs, för ett friskare hav.

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter