Stefan Holmström 28.09.2017 00:00

Visst är det besvärligt med nycklar. Eller inte med nycklar i sig självt, utan med antalet nycklar.
Det ska vara nycklar för hem, bil, garage, förråd och allt vad som nu kan låsas där hemma. Så har vi jobbet, där det ofta inte ens räcker med en nyckel. Många av oss har nycklar till stugor, släktingars hem, gemensamma lokaler – listan kan göras hur lång som helst
Visst skulle det vara skönt med en enda nyckel som öppnar allt det du har rätt att öppna. Den tekniken finns ju redan, så det handlar mer om att organisera det hela så att vi inte har annat än elektroniska lås.

Nästa steg är att stiga på bussen eller tåget med samma nyckel. Det är också redan verklighet.
Närmare tvåtusen svenskar har redan fått ett datachip, inte större än ett riskorn, inskjutet i handen.
”Det varken känns eller syns när det sitter på plats. Man märker inte av det”.
Det säger Stephan Ray, presskommunikatör på SJ, svenska statens järnvägar. Han är chippad.
När man har ett chip är det lättare att locka med andra. SJ har redan låtit sina första chipförsedda kunder testat tekniken som biljett.
Det var de som själva frågade efter möjligheten, enligt Ray. Och vi kan anta att många andra företag är redo att erbjuda tjänster.
Early adopters kallas de. Tidiga brukare. De som vill testa allt nytt, anpassa sig snabbare än andra. Och inte bara anpassar sig, utan driver utvecklingen.
”Jag är nyfiken på framtiden och tekniken. Sen är det av praktiska skäl, att kunna bli av med kort, nycklar och biljetter som man lätt tappar bort”, säger Jens Svensk till Sveriges Radio.
I Sverige finns det några företag vars hela personal har försetts med chip.
Är du redo att checka in, chippa in?

Det har redan gått flera år sedan de första finländarna fick sina chip. Då snackade man om möjligheterna att öppna dörrar, logga in på datorer eller betala något.
Det första många kanske skulle göra är säkert att bli kvitt nycklar. Visst låter det andra också praktiskt.
Men så har vi det här med datasäkerhet. Hur ska vi handskas med inloggningar? Vem kommer åt chipet? Vi har ju inte ens koll på all data som redan nu finns på (det som vi tror är) relativt trygga ställen: Sextusen människors personuppgifter, med laboratorieresultat, har läckt ut på nätet. Det meddelade Institutet för hälsa och välfärd, THL, på tisdagen.
Laboratorieprov i fel händer låter högst otrevligt, också om det är osannolikt att någon verkligen gör något med dem. Mer sannolikt är att de försvinner i bytehimlen.
Personnumret lite knepigare. Yle passade på att räkna upp vad kriminella kan göra med det. Det kan leda till en identitetsstöld, bluffprofiler och bedrägerier. Och senare, långt senare, får personnummerstöldernas offer obegripliga räkningar och kravbrev. Det kan vara ett kaos reda ut.

I det stora hela är personnummer kanske ändå inte den stora frågan, också om id-stölder kan vara verkligt otäcka och besvärliga på individnivå. Vi har ändå klara regler för hur man hanterar persondata. Och förhoppningsvis har THL en praxis för att hur de hanterar dylika mänskliga misstag.
”THL bär ansvaret för det som inträffat”, säger THL:s generaldirektör Juhani Eskola till FNB. Betyder det att THL betalar de eventuella kostnader som uppstår då någon råkar i klistret?

Det finns svagheter i hanteringen av persondata i den värld vi lever nu. Det som vi ändå borde fokusera på är nästa steg. Det finns nämligen inte bara innovatörer och de som gärna testar allt nytt, utan också en press från dem som nu förvaltar uppgifter. Ibland har våra nuvarande datalagringstjänster begränsningar. Ett bra exempel är Sverige, där Skatteverket har tvingats skapa påhittade födelsedagar för över 2 500 individer. Orsaken är att så många människor har samma födelsedatum så de övriga identifieringskoder inte räcker till.
Det är inte långsökt att då tänka på det stora ”molnet” där så mycket data redan nu lagras. Samhället skulle stå för inloggningstekniken, medan individen (kunden!) skulle bära omkring med all data i sitt chip (och förstås, för säkerhets skull, i något skede, delegera detta ansvar till någon tredje part).
Det finns säkert de i offentliga Finland som gärna skulle lägga ut en del av datahanteringen.

Ingen känslig eller privat information används, sägs det om det svenska chipet som fungerar som resebiljett. Resedata är ändå också viktig data då det kopplas ihop med andra uppgifter.
Vad är mer värdefullt än skräddarsydd data om kunders beteendemönster? Uppgifter som kan samköras med det som din mobil och dator skvallrar om vad du gör. Lägg till plagg, prylar och fordon som med RFID berättar om hur du rör dig och med vad.

THL:s hantering av persondata kommer säkert att vara en snackis några dagar till. Det viktiga är att få igång en diskussion om rätten till data i en situation där folk redan vandrar omkring med värdefulla och känsliga uppgifter inopererade i sina kroppar. Är det ens ett databrott att läsa dessa uppgifter?
Det här är inte science fiction, utan vardag, visserligen ännu för några få, men de blir snabbt fler. Och när deras antal når en kritisk massa, är det plötsligt de som ses som de ”normala”, det som alla borde vara. Då ska reglerna vara klara, kristallklara.

Stefan Holmström
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln