Stefan Holmström 01.12.2017 00:00

Det låter verkligen fenomenalt: ”Den största forskningsfinansieringen som erhållits av en enskild forskare vid Åbo Akademi.”
Den största. Två miljoner euro.
Stödet går till Cecilia Sahlgren, professorn i cellbiologi. Hon ska studera sambandet mellan blodflöde och molekylära signaler mellan cellerna som bygger upp blodkärlen. Och i bakgrunden finns hjärt- och kärlsjukdomar, fortfarande hälsohot nummer ett (se också sidan 5).
Just den här finansieringen ges forskare som fått en enastående start på sin karriär.
Ordet ”enastående” är i det här fallet beskrivande. Tidigare i år klarnade det att Sahlgren skulle få över 50 000 euro för sitt ettåriga cancerforskningsprojekt. De pengarna kom från en dansk fond som stöder nordisk forskning.
I samma veva i höstas beviljade för övrigt samma fond också akademilektor Diana Toivola 400 000 euro för en treårig forskningssatsning om diabetes. Om vi räknar upp alla besked om internationell finansiering, blir listan lång för de senaste åren.
”Det är otroligt inspirerande att få uppskattning för det arbete som vi redan har gjort, det bevisar att de tror på oss. Speciellt spännande är det att vi står oss i ett internationellt perspektiv”, kommenterade Toivola beskedet.
Det internationella, ja. Hur blir det? Vad händer då vi går mot ett mer slutet Europa? Följderna för forskning kan bli betydande.
Då får de vid ÅU se över slutsatserna som drogs då tre arbetsgrupper funderade på framtiden för några år sedan. En av dem var att ÅA inte ska klamra sig fast vid en entydigt finlandssvensk identitet.
En annan var den här:
Satsa på det gränsöverskridande, både här i Finland och i hela världen.
Egentligen är det väl så att det finlandssvenska vid ÅA stärks ju bättre det ”nationella” och särskilt det ”internationella” mår. Forskningen är inte nationsbunden, utan – som i fallen Sahlgren och Toivola – lockar pengar över alla gränser.
Vi kan backa några år. Då arbetsgrupperna vid ÅA dryftade framtiden, kändes det hela lite svajigt. En hård sparkur hade inletts. Anställningsstoppet som hade införts påverkade arbetet. Spänning i luften, tryckt stämning. Ett problem var att ÅA inte hade utexaminerat magistrar i planerad takt. Det skulle statsfinansieringen.
De anställda krävde ledningen på besked om sparåtgärderna och Akademins strukturer kommer att se ut. Personalen ville ha tydliga besked från ledningen om hur universitetet ska utvecklas och hur det påverkar de anställda.
”Det är allvarliga frågor som diskuteras vid kaffebordet”, sade personalföreningens ordförande Ole Karlsson till ÅU.
Det är omöjligt att säga hur mycket av den positiva utvecklingen vid ÅA har varit en direkt följd av de åtgärder som gjorts efter sparkuren, hur mycket ett resultat av olika forskargruppers och enskilda individers insatser.
Klart är i alla fall att mycket har hänt.
Därför kan vi fråga oss på vilket sätt man vid ÅA nu ser på utvecklingen mot ett mer slutet Europa.
Bland studerande har Storbritannien alltid varit populärt då det gäller utbytesstudier. För närvarande finns det ungefär tvåtusen finländska högskolestuderande i Storbritannien. Det bor kanske en liten anglofil i många av oss.
Vad händer då Erasmusutbytet upphör?
Följderna för forskning, på alla nivåer, blir säkert märkbara. Det handlar inte bara om ett land, utan om hur många akademiker inom hela EU kommer att överväga framtida forskningsvägar.
När ett så betydande vetenskapsland som Storbritannien lämnar unionen kan det påverka tyngdpunkten då det gäller forskning inom hela EU. Det vetenskapliga utbytet kan lida, i alla fall får det nya former.
Allt sker såklart inte inom EU-regi men oron över vad som händer aktiverar många redan nu.
Brittiska universitetsrektorer kontaktar universitet i övriga EU för att försäkra sig om fortsatt samarbete, forskare hör sig för om strategiska partnerskap, och lärosäten i Storbritannien går med i nya europeiska nätverk. Och hur påverkas forskningen av att den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA ska flytta från London till Amsterdam?
NÄR brexitpressade britter letar efter
nya former av samarbete kan vi fråga oss om det finns öppningar också för Åbo Akademi? Behövs det några framtidsarbetsgrupper som spanar in hur brexit kunde resultera i ny forskning och finansiering? Brexit kan också vara en drivande kraft att ta ytterligare ett steg framåt med de gränsöverskridande satsningar som framtidsarbetsgrupperna talade om redan 2014.

Stefan Holmström
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln