Läsvänlig tonårsångest i bekant förpackning
Olivia för alltid
av Julia Wickholm
Förlaget 2019
Upplägget känns igen från första kapitlet. Adopterad ung tjej som funderar på sin bakgrund, känner sig bortkommen i livet och vill hitta sig själv. Den här gången heter hon Olivia, har varit mobbad i skolan, men har en god vän.
Hemma har hon det rätt bra, med snälla adoptivföräldrar, förstående äldre syskon och tillgiven katt. Det är ändå nåt som saknas. En felsägning, ord inte menade för hennes öron och en känsla av att nån vet nåt mera driver henne att börja söka svar.
Ett mystiskt brev från nån som säger sig vara hennes mormor sätter igång ett äventyr i form av en sommar på rymmen, ett nytt tillfälligt hem i ett förfallet hus och nya vänner som ger perspektiv på livet.
Även om historien går rätt lätt att räkna ut och inte bjuder på speciellt många oväntade vändningar är Olivia för alltid en riktigt läsvärd ungdomsroman. Debutförfattaren Julia Wickholm drar med sitt enkla, raka språk med läsaren på en trovärdig emotionell resa som berör aktuella frågor om utanförskap och identitetssökande. I centrum står Olivia, men av vikt blir även de personer hon blir vän med under sin sommar på rymmen, ungdomar som kämpar med svåra föräldrarelationer på grund av alkohol, ekonomiskt kärva tider och transfobi.
Det som kunde utvecklas till en mörk berättelse om bortkommen ungdom i en oförstående värld, blir en varm historia om gemenskap i utanförskap.
Den värld Wickholm bygger upp känns bekant och fungerar rätt väl. Här har författaren emellertid, i likhet med många andra finlandssvenska författare som kanske hoppas på en större publik i grannlandet i väst, valt att skapa en helsvensk värld med finska undertoner.
Valutan är med andra ord euro, men alla namn är svenskspråkiga och något möte med ett finskspråkigt Finland finns det inte i boken. Det här är inte en störande lösning, men det leder tidvis till att berättelsen saknar nåt. Här uppkommer inte de kulturmöten en trehundra kilometer lång rymningsresa i både en finsk och svensk kontext utan tvivel skulle ge upphov till. Ungdomar är ungdomar överallt, plats och tid verkar inte spela någon större roll.
En direkt finlandssvensk ungdomsroman är ”Olivia för alltid” således inte. Det vill säga om man med finlandssvensk menar ett fokus på upplevelsen att vara en del av en språklig minoritet.
Om man däremot med finlandssvensk istället tar fasta på författarens härkomst – Sibbo – är boken ett mycket trevligt tillägg till kategorin moderna finlandssvenska ungdomsromaner.
”Olivia för alltid” är inte direkt nydanande, men trovärdig i karaktärsutveckling och känslor på ett sätt som gör den läsvänlig.
Jag ser personligen fram emot flera verk av Julia Wickholm framöver.
Här hittar du flera av våra recensioner av barn- och ungdomsböcker, samt alla våra bokrecensioner.
Recenserad av: Sofia Sjö
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.