Krönika: En kväll då nya hjältesagor diktades

Teemu Pukki gjorde två av Finlands mål när ”Berguvarna” tog sig till EM för första gången någonsin. 2-0-målet kom på straff. Foto: Johan Backas

Jag måste tillstå en sak. Jag trodde aldrig att jag skulle hinna få uppleva dagen då herrlandslaget i fotboll av egen styrka och kraft blev klart för ett EM- eller VM-slutspel.

På fredagen i ett novembersvalt men ändå kokande stadion i Helsingfors blev den urgamla drömmen en gång för alla verklighet.

Det krävdes inte ens några mirakel utan bara en normaljämn insats hemma mot lilla Liechtenstein, som i oktober rankades som Europas fjärde sämsta landslag.

Inför matchen kunde man känna ett uns av oro att de finländska spelarna skulle tro att EM-platsen var spikad redan innan avspark. Så blev det lyckligtvis inte. Jobbet att tråckla sig igenom ett passivt men samtidigt välorganiserat motståndarförsvar återstod innan festen kunde börja.

Trollkarlen tog chansen

Den resa som Huuhkajat (berguvarna) gjort under kolugne Markku Kanervas ledning är inget annat än en hjältesaga.

När Kanerva tog över landslaget efter Hasse Backe och ett segerlöst 2016 trodde nog ingen att vi skulle ta del av den utveckling vi nu med egna ögon fått bevittna.

När vi nu skriver 2019 och svängt på sista siffran i årtalet tvingas vi erkänna att vi grovt underskattat vad Kanerva och hans mannar var kapabla till. Det började redan på hösten 2017 utan att man egentligen lade märke till på vad som höll på att hända.

Finland avslutade det då för länge sedan grusade VM-kvalet med två vinster och två oavgjorda matcher.

Bland dem ett smått sensationellt 1–1-resultat borta mot Kroatien som sommaren därpå skulle lira VM-final mot Frankrike.

Segermaskinen började spinna

Grunden var lagd och då nyskapade Uefa Nations League förra hösten sjösattes var det för finländsk landslagsfotboll något så unikt som en segermaskin som spunnit i gång.

Teemu Pukki började göra mål igen och då prologen var till ända hade Finland vunnit sin grupp framför näsan på slocknade storheterna Ungern och Grekland.

Ifall EM-kvalet skulle gå åt pipan fanns trots allt en räddningsplanka till Euro 2020 i form av ett lyckat playoff som aldrig blev aktuellt för finländsk del.

Ingen engångsföreteelse

Då själva EM-kvalet i mars inleddes fortsatte man på den inslagna vägen. Mot Italien borta fick man ge sig mot övermakten men tre dagar senare i Jerevan mot svårflirtade Armenien öppnades segerkontot.

Så fortsatte det. I juni besegrades både Bosnien och Liechtenstein och i september lades ånyo Grekland på rygg tack vare Teemu Pukkis bergssäkra straffskytte.

Onda aningar flöt upp till ytan igen efter plattmatchen i returen borta mot Bosnien. Men några dagar senare var dessa återuppstånda spöken jagade på flykten efter imponerande 3–0 över Armenien på en regntung plan i Kuppis. Då Grekland senare samma kväll besegrade Bosnien visste vi att två poäng i de återstående två matcherna skulle räcka.

Kanervas elva var för bra för att något skulle lämnas åt slumpen. Liechtenstein varken fick eller kunde utgöra något hinder på den vidöppna vägen fram till det hägrande EM-slutspelet.

Uträttade mirakel redan 2008

Vilka superlativer vi i dag än föredrar att ösa över Markku Kanerva, visade både han och hans dåvarande skyddslingar i U21-landslaget att även ett finskt fotbollslandslag kan prestera då insatserna är höga.

Jag satt själv på Veritasstadion och såg Finland vända på ett hopplöst underläge i en playoffretur mot Österrike för elva år sen.

Två sena mål av Jussi Vasara tvingade småningom fram en straffläggning där Finland inför en euforisk hemmapublik drog det längre strået.

Av dagens landslagsmän deltog fem stycken i U21-slutspelet i Sverige 2009. Tim Sparv, lagkapten redan på den tiden, ledde ett lag som också Pukki, Jukka Raitala, Joona Toivio och nuvarande reservmålvakten Anssi Jaakkola tillhörde.

Fast bedriften den gången bar ändå mer än någon annan tränaren Markku Kanervas signatur.

Då vi i dag skriver det för finländsk fotboll redan historiska datumet fredagen den 15 november 2019 är han helgonförklarad en andra gång. Och nu med betydligt större mått.

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*