Kommentar till Tom Simolas ledare

Kommunalvalet måste göras mera coolt. ”Det har visat sig vara svårt att värva kandidater, särskilt i mindre kommuner. Människor väljer att satsa på annat än lokalpolitik ”, skriver ÅU:s chefredaktör Tom Simola i sin ledare den 12 maj.

Om det är sant så är den lokala demokratin hotad. Följdfrågan som alla borde ställa är, – hur har det blivit så och vad kan vi göra för att det viktiga uppdraget som kommunpolitiker ska vara attraktivt, intressant och givande? Det borde ju vara så att en stor del av kommuninvånarna skulle kunna tänka sig att under en period av sitt liv bidra med tid, kunskap och engagemang för det gemensammas bästa.

Kommunalpolitiken handlar väldigt långt om vardagsfrågor. Uppdraget som kommunalpolitiker är att föra kommuninvånarnas talan, att alltid ha deras bästa för ögonen. Att styra och ställa med andras pengar ställer krav på att syna varje cent så att den används på bästa sätt.

Det finns, vågar jag påstå, en genuin vilja bland de förtroendevalda att lösa problem så att kommunen utvecklas på ett gynnsamt sätt. Politiska riktlinjer, visioner, program, lagar, reglementen styr verksamheten och tillsammans kan och vill de förtroendevalda göra skillnad för dem som bor i kommunen. Många fritidspolitiker avsätter ett stort antal timmar varje vecka för insamling av fakta, verksamhetsbesök, samtal med tjänstemän och invånare.

Det går inte att bortse från att kommunmedlemmarna kan och bör ställa krav på politikerna som förväntas agera klokt, eftertänksamt och skickligt när de hanterar svåra och komplexa samhällsförändringar.

Vi vill att de ska vara pålästa och informerade. De ska ha ett öppet arbetssätt, vara sociala och ha god samarbetsförmåga. Helst vara nåbara för alla 24/7. Och de ska tåla ständig kritik från alla dem som anser att de skulle göra jobbet bättre men inte vill själv.

Är det här skon klämmer? Är kraven och förväntningarna för höga? Upplever allt fler att ett givande men krävande uppdrag inte uppskattas och respekteras? Att glädjen över att få bidra till samhällsutvecklingen inte längre kan kompensera för uppoffringarna.

Tonen och inställningen till politikerrollen i Tom Simolas ledare oroar mig. Kommunalvalet blir inte coolare och det blir inte lättare att få kandidater när TS skriver, ”De som engagerar sig i lokalpolitiken gör det för att framhäva sig själv eller för att motsätta sig ett eller flera aktuella projekt”. ”Eller så tror man att man som politiker ska ha åsikter om frågor man ingenting vet om”. ”När hobbypolitiker tar en stor roll i verksamheten ökar riskerna för misstag”. ”Av någon orsak verkar man på Kimitoön tro att politikernas beslutsgebit skulle ha ökat, tyvärr så minskar detta resonemang sakkunskapen i de kommunala besluten. ”Politiken har flyttat in bakom stängda dörrar”.

I min värld är lokalpolitiken mycket ambitiös och har aldrig varit så öppen som nu. Den öppna dialogen förbättras ständigt genom sociala media och fysiska möten.

Många frivilliga arbetstimmar finns bakom ett val. Valprogram och kampanjer tas fram, följs upp och utvärderas. Kandidater får stöd och utbildning både före och efter val. Åtskilliga arbetstimmar finns också bakom mandatfördelningen  som är ett krävande pussel, mellan partier och inom partier. Olika parametrar beaktas, valresultat, könsbalans, återväxt, lämplighet, en fördelning som inkluderar fler så att inte någon slits ut i förtid. I min värld bär alla fritidspolitiker på en kunskap som behövs i ett demokratiskt samhälle. De är värda både uppskattning och stort tack.

Kom igen Tom Simola med lite coolare tips om vad vi kan göra för fler ska känna sig manade att bidra till utvecklingen av samhället, det är en viktig fråga.

Ghita Edmark, SFP

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*