Kastrullock och ”Tjicke-lacke”-rop
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Ett av de scoutminnen jag har är hur vi blev väckta mitt i natten för midnattsmanöver på en förläggning på hösten.
Vi blev väckta lite efter midnatt när fyra ledare ställde sig utanför tältet och smällde i kastrullock.
Sen måste vi navigera oss genom en hinderbana av sjömärken innan vi fick gå och lägga oss igen.
Det var jobbigt när det hände, men nu kan jag bara skratta åt det.
En annan sak jag kan tänka tillbaka på och skratta åt är när min årskurs förberedde sig för lägerskola i årskurs 5.
Min lärare tog fram en trangia, ett slags friluftskök, och jag kunde stolt briljera med min kunskap om hur man sätter ihop den.
Varje sommar ordnas det scoutläger, och jag har under flera års tid inte missat ett enda.
Ett som jag minns speciellt bra var ”Roihu”, ett stort Finnjamboree-läger som hölls i Evois, Tavastehus i 2016.
Lägret hade flera tusen deltagare från hela världen.
På kvällen promenerade vi till en stor scen mitt i skogen för att ha lägerbål, med både sådant som hör till ett traditionellt lägerbål och sådant som hör hemma på cirkus, som en eldshow.
För några veckor sedan åkte jag och de andra frivilliga spejarscouterna till Stockholm för att delta i scouttävlingen ”Ankaret”.
Tävlingen gick ut på att gå runt Skeppsholmen och samla poäng vid sex olika kontroller.
Vid en skulle man göra upp en eld och värma upp en kniv så att man kunde skära igenom en marshmallow.
Vid en annan skulle man bestämma hur man skulle hjälpa en familj som åkt på grund med sin segelbåt, och sedan bygga en funktionell bår av två pinnar, ett rep och ett par jackor.
Vi vann inte tävlingen, men det var en rolig upplevelse, och jag tror att vi imponerade på de svenska scouterna med vårt ”Tjicke-lacke”-rop.
För tillfället är allt ganska lugnt, jag har inga förläggningar före sommarlovet och trimningarna, det vill säga träningarna, för ”Ankaret” är slut.
Det nästa stora som händer är vandringslägret ”Fisscfjäll” i Muonio, Lappland på sommarlovet.
Finlandssvenska scouter från hela landet kommer med och våra ledare har lovat att det är en sak till som man aldrig kommer att glömma.
Varför är scouting en så bra hobby? Det är för alla de nya vännerna man får, och för allt praktiskt man lär sig.
Mirjam Lillhannus
Prao, S:t Olofskolan
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.