Känslan av att vara misslyckad

Blir lite less på alla semesterstatusar jag läser här inne på kontoret en lördag kväll. Gå bort! – Jag vill också ha semester!
Jag är vidrigt avundsjuk på alla som slappar och solar och dricker paraplydrinkar, åker båt och äter god mat o simmar och bastar och ligger i hängmattan och läser och allt det där och framförallt INTE har ett väckningsalarm på i telefonen på flera veckor.
På Facebook läser jag min väns ledsna inlägg. Det är inte alla som har ledigt i juli och det kan kännas bittert att läsa om andras lycka när man själv stretar på. När inlägg efter inlägg i ens flöde handlar om seglatser, plockade smultron med barnen eller barnbarnen, långsamma mornar och sena kvällar, kan det kännas som om verkligen”alla andra” har semester och njuter av sommaren.

Samtidigt vet man att det inte är hela sanningen, det där som man ser i flödet på sociala medier. Bakom de fina bilderna och glada inläggen kan det dölja sig vad som helst.
Det där ena inlägget var kanske den enda lyckliga stunden på hela semestern. Dessutom finns det de som aldrig ens uppdaterar något om sin tradiga vardag där de kämpar på för att få livet att ens nödtorftigt går runt på nåt vänster. De som aldrig ens har någon semester, av orsak eller annan.

Känslorna av att vara misslyckad, av att inte riktigt orka mera, av att helst bara ge upp är inga nya känslor. Simon Petrus är en person vi kan läsa om i Bibeln som minsann visste hur de här känslorna kändes.
En morgon, när han och hans vänner fiskat hela natten, utan att få en endaste fisk, kom Jesus och satte sig i hans båt. Han ville låna båten som talarstol medan han undervisade.
När han talat till punkt bad han Petrus ro ut en bit och lägga ut näten på nytt. Petrus var trött och kanske lite grinig, men han gjorde som Jesus sade, just för att det var Jesus som bad honom göra det. Resultatet blev en enastående fångst. Det kom så mycket fisk i nätet att han behövde hjälp av sina vänner och deras båt. Det var en så stor fångst att båda båtarna höll på att sjunka av mängden fisk!

Man kunde tro att Petrus skulle ha blivit översvallande glad över den här fångsten, men han blev förskräckt. Det var en onaturligt stor fångst.
Jesus hade gjort ett under och Petrus kände sig ovärdig att ta emot Jesus gåva. Han säger ”Lämna mig Herre, jag är en syndare.”, men Jesus svarar ”Var inte rädd. Från denna stund skall du fånga människor.”
Jesus bryr sig inte om ifall vi känner oss misslyckade, bortglömda, uttröttade eller bittra. Han har en uppgift för oss ändå och han vill att vi ska följa honom på hans väg. Han frågar inte ut oss, utan säger bara enkelt ”Kom, följ mig.”

Janette Lagerroos
tf. kaplan i Houtskär kapellförsamling

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*