Kampen om att skapa tillräckligt med ostörd kreativ tid — men avbrott är inte alltid av ondo

Ronald Österbacka kolumn

Fysikprofessorn emerita Bodil Jönsson funderade i sin bok ”Tio tankar om tid” kring tidsbegreppet. Inte bara ur ett fysikaliskt perspektiv men också hur tiden påverkar oss som människor. En av dessa tankar behandlar begreppet ställtid. I korthet är ställtiden den tid som hjärnan behöver för att fokusera på en ny uppgift. Att leda in tankarna på en ny arbetsuppgift tar tid och när vi blir avbrutna i en period av koncentration så tar det tid att hitta tillbaka till den röda tråden. Ju oftare vi avbryts desto mera ställtid går åt och arbetet tar längre tid. Detta är ju för många en självklarhet men ändå verkar det vara svårt, ibland tom omöjligt att sätta in tid för ostört och oavbruten kreativ arbetstid i kalendern.

En god vän till mig sade en gång i en diskussion kring organisationsutveckling att för att kunna utveckla en organisation behövs det tillräckligt lösa ramar, framförallt tidsmässigt. Det måste finnas utrymme för att lyfta fötterna på bordet och luta sig tillbaka i stolen och bara låta tankarna flöda utan krav på snabba resultat. Vi behöver minimera ställtiden samtidigt som vi tillåter tillräcklig tid åt att processa nya tankar och intryck till en bättre helhet.

Avbrotten är dock inte alltid av ondo. Ibland blir avbrotten nödvändiga för kreativiteten. Speciellt när vi kan ta avbrott från en vardag som har blivit för hektisk och kräver för mycket ställtid.

Detta blev väldigt konkret under den hektiska småbarnsperioden, då den effektiva arbetstiden många gånger kringskars av dagishämtningar, fotbollsskjutsande och frånvaron på grund av sjuka barn. Många gånger upplevde jag att jag aldrig riktigt hann bli kreativ under dagarna. Helgerna och fritiden gick till sandlådelekar, städning, matlagning och nu och då en liten tupplur för att ta igen den eviga sömnskulden. Trots det var det inte bara en gång som jag fick en aha-upplevelse hur vi borde tänka till kring något arbetsrelaterat på måndagsmorgonen efter en helg fullpackad med aktiviteter där arbetstankar lyst med sin frånvaro.

Det akademiska året är oftast fylld med möten, ansökningar, undervisning, handledning och administrativa åtaganden. Hösten inleds med en relativt tom kalender som snabbt fylls av nya möten, konferenser, forskningsresor och föreläsningar. Längre konferens- och forskningsresor planeras med fördel för att passa in i kalenderns tomma veckor. När de väl infaller har arbetsveckorna ofta fyllts till bristningsgränsen av möten och saker som borde åtgärdas innan resan. Ofta inleds resan med den ambivalenta känslan ” jag skulle inte riktigt ha tid just nu”. Jag har dock aldrig återvänt från en resa utan att dagarna efteråt har varit full av idéer som jag funderar hur vi kunde implementera.

Under årets ferie, som återigen på många sätt visat sig från sin bästa sida, har jag reflekterat över förhållandet mellan arbete och avkoppling och vad avkoppling betyder och innebär för mig.

Vi tillbringar normalt våra ferier på stugan. Drömmen om en god bok i solstolen byts för mig ganska fort mot underhållsarbete. Ett gammalt hus betyder renovering, underhåll och i ibland även nybyggnad. Arbetet vid stugan är till sin karaktär helt annorlunda än det akademiska, trots att det finns många gemensamma nämnare som planering och mycket klurande hur arbetet bäst utförs.

Av alla underhållsarbeten tycker jag absolut sämst om att måla. Allt från förberedelserna med skrapande och tvättande till färdigställandet av de sista detaljerna är aldrig roligt och då känns de beskrivningar om stuglivet som ett enda arbetsläger inte helt onaturliga.

I år stod underhållsmålning av bastubyggnaden på programmet. Förarbetet ledde till ett nödvändigt byte av några dåliga bräder samt dörrpaneler. Arbetet blev mera omfattande än jag hade planerat. Ändå upplevde jag inte att arbetet skulle ha stressat mig. Tvärtom. Jag fick en självinsikt om att jag egentligen behöver detta tråkiga arbete. Att delta i mitt alldeles eget arbetsläger under ferien.

Jag behöver avbrottet för att kunna inleda ett nytt år med nya utmaningar. Att få börja hösten från ett rent bord och fundera på vad som nu är det viktigaste och inte automatiskt gå vidare i vårens hektiska avslut. Jag är väldigt tacksam över privilegiet att få göra något som möjliggör min hjärna att ha en lång ställtid.

Semestertiden, med det tråkiga underhållsarbetet låter mig hitta tillbaka till kreativiteten.

Ronald Österbacka

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*