”Jag skulle vilja ha fler vuxna i skolan”

Så svarade en ung elev när jag var på besök i Kråkkärrets skola i måndags denna veckan.

Besöket var en del av besöksturnén som Undervisnings- och kulturministeriet har ordnat i samband med den utbildningspolitiska redogörelse som vi arbetar med. Vi vill höra vad pedagoger, studerande, lärare, föräldrar och elever tycker att vi ska satsa på för att utveckla den finländska skolan till år 2030.

Det är många som har önskat mer kontinuitet och mer långsiktighet i den finländska utbildningspolitiken.

Istället för att göra reform på reform bara för att det är ”viktigt att förnya” så måste de mest centrala målsättningarna för hela utbildningspolitiken först definieras, så att vi sedan kan fundera på vilka åtgärder som är viktigast och i vilket stadie av utbildningen som mest satsningar behövs.

De viktigaste målsättningarna för utbildningspolitiken är att höja utbildnings- och kunskapsnivån för hela befolkningen, öka jämlikheten inom utbildningen, att barn och unga ska må bra och att Finland ska vara ett attraktivt land att investera och studera i.

I Kråkkärret diskuterade vi speciellt jämlikheten inom utbildningen och språkkunskapernas betydelse för inlärningen. Fastän Finland fortfarande är ett land som internationellt kan stoltsera med ett mycket jämlikt utbildningssystem, har inlärningsklyftorna vuxit mellan pojkar och flickor. Samtidigt påverkar elevernas socioekonomiska bakgrund inlärningsresultaten mycket mer än tidigare. Att vända denna trend är en av de viktigaste målsättningarna för denna regering.

I Kråkkärrets skola har mer än två tredjedelar av eleverna ett annat modersmål än svenska eller finska.

På vissa klasser har inte en enda av eleverna finska eller svenska som modersmål. Det är en utmaning för lärarna i fråga om elevernas språkkunskaper, därför att barnen då inte lär sig finska på det naturliga sätt som man gör genom lek, hobbyer och gemensamma aktiviteter på rasterna.

Skolan har fått tilläggsresurser bland annat genom de jämlikhetspengar som både Åbo stad och staten delar ut, men problem kräver även strukturella lösningar. En av dem handlar om bostadspolitiken, Åbo är en stad med väldigt segregerade bostadsområden, vilket förstås även påverkar skolornas vardag.

En mer jämlik bostadspolitik är central, men utöver det har kommuner som Esbo och Vanda även byggt upp elevantagningsområdena så, att det inom ett större område finns tre eller fyra skolor inom ett elevantagningsområde. Det leder till att kommunerna kan fördela elever med olika språkbakgrund mer jämnt mellan skolor.

En tredje strukturell faktor som påverkar är till exempel språkvalen. Enligt forskning bidrar det nuvarande språkvalssystemet till ojämlikheten då det oftast är elever till mer utbildade föräldrar som bland annat inleder studier i lång franska eller engelska i ett tidigt skede.

I många kommuner erbjuds dessa specialmöjligheter dessutom oftare i skolor i centrum och speciellt musikklasserna har ofta inträdesprov, vilket bidrar till en ökad ojämlikhet. I Helsingfors har man nu försökt vända utvecklingen genom att erbjuda språkvalen speciellt i förortsskolor, det vill säga som ett sätt att öka dessa skolors attraktivitet och öka jämlikheten.

En jämlik skola är ett av de viktigaste löften vi har gett våra unga medborgare. Den är den viktigaste garantin för att trygga allas möjligheter att tro på sina drömmar, och tanken om att vem som helst kan bli vad som helst. Det ska vi främja också på 2030-talet.

Riksdagsledamöter och lokala politiker skriver torsdagskolumner i ÅU.

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*