”Jag brukar ge råd åt mina studenter att välja att studera och arbeta med det som de tycker är roligt, då följer goda saker i livet”

Ronald Österbacka kolumn

Tillsammans med några goda vänner har vi som tradition att träffas kring julen och under sommaren. Detta har vi gjort nu i drygt trettio år.

Vi träffades i scoutingens tecken i Jakobstad och våra träffar var i början starkt influerade av skogsutfärder och övernattningar. Så småningom kom flickvänner med i bilden. Skogsövernattningarna blev mindre framträdande och skedde efter att först träffats kring matbordet. Bröllop har firats, barn och barnbarn har fötts. Vår vänskap är speciell utan att vara unik. Jag tror de flesta har motsvarande gamla vänskapsband som förgyller livet.

När denna kolumn publiceras har vi just haft en sådan träff och antagligen har diskussionerna rört sig kring vad som hänt och vart vi för tillfället är på väg. Framtida visioner har försiktigt blötts och diskuterats i ljuset av tidigare livsval. Våra träffar har alltid fört med sig många tankeväckande diskussioner, en sak som alltid har präglat vår vänskap.

En av de tankar som speciellt har etsat sig fast i mitt minne uttalades av företagarvännen som under långa perioder skapade nya visioner för det familjeföretag han hade blivit satt att leda. ”För att det skall kunna finnas utveckling måste det finnas tillräckligt mycket slack i systemet. Man måste kunna ta sig tid att luta sig tillbaks och lyfta fötterna på bordet för att skapa nytt.” Han hade just berättat om skapandet av en ny utvecklingsenhet inom företaget och tanken att marginalerna måste vara tillräckliga för att något nytt skall komma fram kunde jag enkelt relatera till.

Just då var vi ”mitt i livet” med småbarn och allt som där tillhör.

Men hur är det med marginalerna i samhället i dag? Har vi möjlighet att lugna oss för att tänka tankar till slut och utveckla det som kan bli avgörande för en bättre framtid? Efter en titt på vårt samhälle i dag känns dock uttalandet mera utopistiskt än realistiskt.

Globaliseringen är definitivt en drivande faktor bakom de minskade marginalerna. Idag verkar det utan undantag vara så att mera skall göras inom en allt kortare tid, samtidigt som det skall sparas där det går.

Mera uppgifter sätts alltså på färre personer med risk för utbrändhet förutom alla långvariga psykiska och fysiska problem som stress för med sig. Konkurrensen ökar inom alla områden och i allt lägre åldrar.

Idrottsföreningar börjar skötas allt mera professionellt och med sån intensitet att många barn slutar för att de vill ha tid att göra annat också. Eleverna i våra gymnasier borde göra informerade val allt tidigare.

Rädslan att välja fel skapar ångest och ohälsa. Staten önskar att studerade skall snabbt börja studera och bli klara så att den arbetsföra tiden blir så lång som möjlig. Pensionsåldern höjs varje år känns det som.

Vad allt detta kommer att ha för betydelse för vårt samhälle är svårt att förutspå, men faktum är att mental ohälsa ökar snabbt. Också bland unga.

Den svenska psykiatrikern och hjärnforskaren Anders Hansen har i några böcker och TV-program (”Din hjärna”) belyst hur hjärnan fungerar och hur den kan hantera dagens värld. Han ger oss några enkla råd hur vi kan skapa marginaler åt oss själva.

I korthet ger Hansen rådet att äta gott, sova, motionera och umgås med vänner. Inga dundermediciner behövs alltså.

Jag brukar aldrig avge nyårslöften, men jag försöker alltid fundera på hur mitt liv kunde bli lite bättre. Jag har försökt leva efter mottot ”allt är så roligt som man gör det” och frikostigt delat med mig av denna livsvisdom även då jag kanske helst borde ha varit tyst.

Jag brukar ge råd åt mina studenter att välja att studera och arbeta med det som de tycker är roligt, då följer goda saker i livet.

Jag lärde mig för länge sedan att prioritera arbetsuppgifterna så att det viktigaste måste göras, det övriga då jag får tid. Denna insikt ledde automatiskt till en förbättrad nattsömn, då jag inte längre behövde vaka av det ogjorda arbetets börda.

Matglad har jag alltid varit. Jag lever för att äta och inte tvärtom. Hemma äter vi mångsidigt och njuter av gemenskapen vid måltiderna.

När jag tänker tillbaka på våra scoutträffar inser jag att jag är lycklig som har fått dela denna goda vänskap. Efter varje träff stannar någon flyktig tanke som är värd att förädla till en tanke som kanske leder till en ny insikt. Nya insikter som kan leda till förbättrad livskvalitet. En pågående process som jag delar med familj och vänner.

Denna väg beskrevs så väl av Karin Boye i sin dikt ”I rörelse”. Med denna tanke vill jag därför önska alla läsare ett Gott Nytt År 2020.

Den bästa dagen, den är aldrig störst. /Den bästa dagen är en dag av törst./Nog finns det mål och mening på vår färd -/men det är vägen, som är mödan värd.

Ronald Österbacka

professor i fysik, Åbo Akademi

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*