”Jag är del av en familj. En familj som vill bo i samma hus, men som inte ännu klarar av det.”

Jag är del av en familj. En familj som vill bo i samma hus, men som inte ännu klarar av det. De olika delarna av familjen pratar med varandra, ibland mera, ibland mindre.

En del kommer riktigt bra överens. Somliga har svårare med dialogen. Vi har samma anfader, men vi är lite av olika åsikt om hur vi ska förhålla oss till traditionerna som växt fram med tiden. Somliga tycker att vi bra skulle kunna äta vid samma bord, men andra tycker att det inte alls går för sig.

Alla har inte riktigt samma syn på måltiden. Sen är vi dessutom av lite olika åsikt om vem som får servera måltiden och av lite olika åsikt om hur och när man blir medlem i familjen. Men för det mesta, åtminstone på ett teoretiskt plan, kallar vi oss för en enda stor familj.

Du kanske förstår att jag inte talar om min biologiska familj nu, utan jag talar om familjen Kristi kyrka. Det finns många grenar på vårt familjeträd och ibland kan det kännas lite förvirrande. Men vi härstammar från samma rot allesammans och det är viktigt! Visst har de olika grenarna utvecklats åt olika håll under lång tid och ser förvånansvärt olika ut idag, men i grunden delar vi samma tro.

Det här är något man vill ta fasta på när man arbetar för att kunna samla alla kristna under samma tak. Det arbetet kallas ekumenik. Ordet härstammar från grekiskans ”oikoumene” som kan översättas med ”den bebodda världen”. Ordet är bildat av ”oikos” som betyder hus. Därför skriver jag om att bo i samma hus och vi vet alla att det inte alltid är så lätt att bo tillsammans med andra, inte ens med sin egen familj.

I morgon inleds den ekumeniska böneveckan för kristen enhet år 2020 och temat är ”De visade oss särskild omsorg”.

Temat är hämtat från berättelsen om när Paulus led skeppsbrott på Malta och hur han och de övriga blev så väl omhändertagna där. Idag är det fortfarande många som lider skeppsbrott på Medelhavet, men numera är det mera sällan de blir väl omhändertagna. Man kan också tala om att man lider skeppsbrott i livet. En livssituation kan förändras plötsligt och då kan man behöva hjälp för att reda upp situationen. Man behöver hjälp för att komma på rätt köl igen.

Vi behöver alla hjälp ibland.

Jesus sade: ”Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek.” så därför ska vi visa alla skeppsbrutna, alla ensamma, alla fattiga, alla sjuka, alla trötta, alla ledsna särskild omsorg. Den kommande veckan får vi be och öva oss lite extra på att inte göra skillnad på människor, utan att visa varandra kärlek.

Janette Lagerroos
tf. kaplan i Houtskär

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*