I många avseenden går det att vara ense med regeringen – samtidigt är det uppenbart att det behövs fler medel

Regeringsprogrammet för Rinnes regering behandlades förra veckan i riksdagen. Först av allt kan man konstatera att programmet innehåller mycket gott och mycket sådant som också vi i Samlingspartiet har velat främja.

Exempel på sådant som är viktigt för mig själv är budgeteringen för hållbar utveckling, åtgärderna till förmån för biodiversitet samt näringskedjepaketet som ska främja bättre vattenkvalitet i våra vattendrag.

Regeringen har offentligt berättat om sitt fina och ambitiösa mål att göra Finland kolneutralt 2035. Åtgärderna för utsläppsminskning och kolsänkor är en god början, men också med deras hjälp återstår mycket att göra innan målet kan nås.

De konkreta medlen är tyvärr otillräckliga.

En annan stor osäkerhetsfaktor är förknippad med finansieringsunderlaget. I ekonomiskt avseende är regeringsprogrammet både oklart och osäkert. Regeringen föreslår en uppsjö av utgiftsökningar med oklar finansiering och obeaktade riskfaktorer. Också om beskattningen skärps, lånebördan ökas och statsegendom säljs förefaller det uppenbart att alla de givna löftena inte kan infrias.

Finansieringsunderlaget hade kunnat stärkas till exempel genom att skära i de miljöskadliga företagsstöden – vilket före valet diskuterades. Då sades det att de skadliga företagsstöden skulle kunna skäras ned med så mycket som 3 miljarder. Nu skär regeringen i alla fall i företagsstöden för endast 100 miljoner.

Skattestödet för till exempel den i klimatavseende problematiska torvbränningen förblir oförändrat, trots de ambitiösa klimatmålen. Skatteförmånen för torv är värd 230 miljoner euro.

I ekonomiskt avseende bottnar regeringsprogrammet i ökad sysselsättning. Vi har alla som gemensamt mål att sysselsättningsgraden ska höjas till 75 procent.

I det färska regeringsprogrammet ingår emellertid knappast några medel alls för att främja sysselsättningen. I stället innebär till exempel regeringens förslag till familjeledighetsreform ett hot om försvagad sysselsättning.

I föreslagen form främjar reformen inte heller kvinnornas ställning på arbetsmarknaden.

I många avseenden går det alltså att vara ense med regeringen om att målen visar god vilja. Samtidigt är det uppenbart att det behövs fler medel.

SAARA-SOFIA SIRÉN

Riksdagsledamot för Samlingspartiet

● Riksdagsledamöter och lokala politiker skriver torsdagskolumner i ÅU.

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*