”Hon lät sina komplex styra vad hon fick och inte fick ha på sig. Glädjen i att ha på sig plagg hon tyckte var vackra, fanns inte.”

Häromdagen klev en kvinna in i min butik, som ryckte på axlarna och sa ”Inte tror jag ni har nåt som passar min kropp”.

Kvinnan var i 50-års åldern, såg ut som vilken nordisk kvinna som helst. Lite mage, lite armar och andra vanliga livstecken som kommer när man levt ett halvt liv. Hon klappade sig över magen och spände ut den för att demonstrera sitt ”problem”.

Jag försökte positivt ta fram vackra klänningar och tunikor för att motbevisa kvinnans tes, men hon var inte särskilt imponerad.

Hon hade många krav som ett plagg skulle uppfylla: Det fick inte vara för grant i färgen, för då såg hon större ut. Och trots att hon tyckte om stora mönster, så kunde hon inte ha det för det drog till sig för mycket uppmärksamhet. Inte för åtsittande, för då kom hennes valkar fram. Listan fortsatte.

Ju mer jag lyssnade på kvinnan, desto mer insåg jag att hon lät sina komplex styra vad hon fick och inte fick ha på sig. Glädjen i att ha på sig plagg hon tyckte var vackra, fanns inte. Allt handlade om hur hon på bästa vis skulle dölja det hon inte gillade.

Men när jag såg på henne, var magen det sista jag tänkte på. Jag såg ett par vackra gröna ögon, en snygg frisyr, kvinnlig byst och snygga händer!

Det fick mig att tänka på hur vi egentligen pratar till oss själva. Ni vet, den där rösten i vårt huvud som antingen hejar på oss, eller kritiserar oss. En del har fördelen att alltid ha en peppande röst, andra tampas med en kritisk röst, och vissa har någonting däremellan.

Kvinnan som klappade sig över magen hade antagligen en ganska kritisk röst när det kom till hennes kropp, vilket jag tror är ganska vanligt.

Vi är helt fixerade på det som inte passar in i normen av vad som anses vackert, att vi helt tappar bort vad vi gillar med oss själva och vår kropp.

Jag kan relatera till kvinnan som kom in till min butik, som var så fokuserad på att dölja magen, att hon glömde framhäva sina vackra, gröna ögon.

Det är lätt att tro på allt man ser och läser, om att man ska bli av med magen med tre enkla steg på 30 dagar. Och gäddhänget? Det får man bukt på med med detta träningsredskap för 49,90 euro och en exfolierande skrubb för 29,90 euro.

Men tänk om jag sa till dej att allt sitter mellan öronen? Den där rösten i vårt huvud har kraften att öppna våra ögon och hjälpa oss se möjligheterna med vår kropp.

Tänk er att gå in till en butik och säga: Jag gillar min midja och min byst, den vill jag framhäva. Jag älskar också blått för det får mina ögon att lysa upp, och så vilja ha stormönstrade blommor för det blir jag glad av.

Märker ni skillnaden mellan det förhållningssättet och det första? Vilket tror ni man i längden blir lyckligare av?

Så jag har en utmaning till dig. Ställ dig framför spegeln, och tänk dig att det är din bästa kompis som står framför dig.

Säg tre saker du tycker är vackert med henne. Vad tror du skulle vara jättefint på henne? Vad vill du framhäva? Har hon vackert hår? En söt midja? Vackra, kvinnliga lår? Fina ögon? Träna din blick på att se på din kropp med nyfikenhet, tacksamhet och beundran.

Klä kroppen för att lyfta den och framhäva dess fördelar, istället för att fokusera på att dölja dina komplex. Livet är för kort för det. Så anta utmaningen! Du har ingen tid att förlora, och det är helt gratis!

Marie Backman-Thors

En kommentar

  1. Tack för härlig artikel, känner allt för väl igen mej. Svårt att bryta vad som passar eller oftast inte passar mej även om jag gillar plagget.

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*