Han byggde en medeltida kista
SLÖJD. Det här tog oss totalt 80–90 timmar, säger Jere Uurasmaa, som tillverkade kistan tillsammans med en studiekompis.
Ytan är skrovlig. Bräderna har tillverkats genom att slå in träkilar i en torrfura. Kistan är byggd med teknik som användes under tidig medeltid.
– Innan vi började bygga bekantade vi oss med tidigare fynd, säger Jere Uurasmaa.
Uurasmaa har tillsammans med studiekompisen Tuija Hukkanen byggt en kista enligt de fynd som gjorts på kullen Ristimäki i Ravattula, S:t Karins. Kistan presenterades under en föredragskväll som ordnades i Geohuset i onsdags.
För bygget smiddes nya spikar, likadana som de som hittats i jorden. De slogs också in på samma sätt som i den ursprungliga kistan, enligt en tredimensionell datormodell som utgick från hur spikarna legat i jorden.
En dokumentärfilm var till stor hjälp då kistbyggarna kilade bräder ur torrfuran.
– Filmen ”Lyckliga människor” berättar om jägare på den sibiriska taigan. I den ser man hur de klyver trästammar, säger Uurasmaa.
Kistans form motsvarar de rester som hittats i jorden. Spikarna var få och de flesta bräder har fogats samman med tappning eller sinkning.
GROVHUGGEN. Så här kan kistorna ha sett ut då folk begravdes i byn Ravattula på 1100-talet.
Kistan är bara en meter lång, för det var ett barn som hade legat i grav 19/2016. Den ursprungliga formen avslöjas av de rester som hittats i jorden.
– Utgående från tillväxtkurvor kan vi anta att det var ett barn, 2–3 år gammalt, kanske till och med 3,5 år, säger arkeolog Juha Ruohonen, känd för sina utgrävningar i Ravattula.
I graven låg tre vackra glaspärlor. Barn kunde alltså begravas på samma värdiga sätt som vuxna, säger Ruohonen. Han är ändå försiktig med slutsatser, det finns så mycket som ännu ska undersökas.
Grav 19/2016 är en av cirka 300 gravar på kullen. Barnet dog sannolikt i början av 1100-talet.
– Vi antar att den här typen av kistor hör till de äldsta. De har grävts ned innan det byggdes en mur på platsen, säger Ruohonen.
Det har funnits väldigt olika kistmodeller i Ravattula. Laura Tuomisalo, från arkeologiska institutionen vid Åbo universitet, har delat in kistorna i grupper.
– Kistorna har spikats på väldigt olika sätt. Vissa hade bara spikade lock, andra hade spikar också i ändan.
Det fanns också kistor som sammanfogats utan spikar. En speciell kistgrupp består av kistor med handtag. Andra ”kistor” var inte mer än urholkade trästammar. Det finns också gravar som verkar sakna kistor.
– Det kan möjligtvis handla om kristna begravningar där de avlidna enbart var inlindade i en svepduk.
Fler rön är att vänta. Institutionen för arkeologi vid Åbo universitet fick i våras en donation på 231 000 euro för studier av fynden. Så sent som på tisdagen sändes en ny försändelse med föremål till ett utländskt laboratorium.
Mer information om stödföreningen för Ristimäkiforskningen hittas på smtt.fi. Föreningen säljer bland annat vykort, smycken, t-skjortor, tygkassar och böcker för att understöda arbetet.
Ristimäki
- Kullen i byn Ravattula har använts som begravningsplats i kanske tvåhundra år, på 1000–1200-talen. Här finns också resterna av Finlands äldsta kända kyrka.
- Kyrkan användes troligtvis från mitten av 1100-talet till början av 1200-talet.
- Platsen övergavs möjligtvis som en följd av en förvaltningsreform, då de första församlingarna grundades och kyrklig verksamhet koncentrerades.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.