Glöm gosiga möten – anmärkningar och överklaganden gäller

Saara Ilvessalo – stadsfullmäktigeledamot för De Gröna och ordförande i stadsmiljönämnden (som handhar stadsplaneärenden) – ritade upp fina visioner för beslutsfattandet i stadsplanefrågor i ÅU 31.1.2019.

Hon betonade vikten och betydelsen av att invånarna får vara med och besluta. Man ordnar mysiga möten där alla får tycka till och där projektens grannar får vara med och har ”en reell makt och möjlighet att fatta beslut”. Man skall få påverka i alla faser av beslutsfattandet. Delaktigheten skall sträcka sig utöver det formella som lagen kräver, säger hon.

Verkligheten är tyvärr en helt annan. Stadsplanering är i allmänhet en konflikt där fastighetsägaren och byggbolaget ser på de ekonomiska fördelarna och vill maximera byggrätten och bygga så stort och högt som möjligt (vilket ju ur deras synpunkt är helt naturligt). Grannarna, igen, vill värna om ljus, rymd och trivsel i området där de kanske bott i decennier.

Det kritiska är i hur hög grad stadens tjänstemän och politiker beaktar grannarnas och invånarnas önskemål. I praktiken beaktas andra önskemål än byggherrens inte och delaktighetsgrejen är nog bara till för att följa lagens bokstav och för att döva politikernas samvete.

Vi har ett väldigt konkret exempel. Handelsinstitutet på Klockringaregatan planeras av dess stiftelse att rivas och ersättas av ett stort bostadskomplex. Grannarna har inget emot detta men problemet är att Handelsinstitutsstiftelsen kräver en 50 procentig ökning av byggrätten – från 8200 m² till 12640 m²! – samt att få bygga igen kvarterets mitt med ett femvåningshus.

Kvarteret har en historisk betydelse i Åbo och flera av husen är gamla och skall skyddas för eftervärlden. Kvarteret är nu logiskt uppbyggt med husen tätt längs gatorna och ljus och rymd kommer från kvarterets mitt. Nu vill man förstöra detta. Grannarnas enda önskemål är att höjden på gårdsbyggnadens skall begränsa till en rimlig nivå.

Grannarna till Handelsinstitutet har deltagit i processen under snart ett år. Uttalat sig på möten, sänt skrivelser i tre olika repriser, varav en undertecknad av sju bostadsbolag och stadsdelsföreningen Kerttuli, men allt detta har inte haft någon som helst inverkan på planeringen och beslutsfattandet.

Stiftelsens mastodontiska planer har avancerat till godkänd principskiss i Saara Ilvessalos nämnd precis enligt stiftelsen önskan. Endast Vänsterförbundets ledamöter vågade sätta sig emot. SFP är tyvärr inte representerat i nämnden men har utryckt sitt stöd för grannarnas sak.

Så vi får önska Saara Ilvessalo all lycka till i hennes fina, och säkert ärligt menade, strävanden gällande beslutsprocessens “demokratiserande” men för ögonblicket får vi konstatera att det i praktiken är fastighetsägarnas och byggbolagens vilja som helt har övertaget.

Vi kan glömma de gosiga mötena, där vi får vara med och påverka, utan ty oss till de traditionella medlen, anmärkningar och överklaganden till Förvaltningsdomstolen.

Henrik Halonen
Åbo

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*