Fullt upp för Kimitoöns jägare
Rådjur. Och så finns det hjortar, vildsvin och vargar. På viltrika Kimitoön har jägarna verkligen fullt upp.
Hela 750 hjortar ska den här säsongen skjutas på Kimitoön. Åtminstone har så många licenser beviljats.
– Också nästa säsong borde vi skjuta 750 hjortar, eller kanske 800, för att få stammen att sluta växa, säger Pontus Enestam, ordförande för Kimitoöns jaktvårdsförening.
Enligt läget för några dagar sedan hade 38 procent av hjort- och 56 procent av älglicenserna använts.
– Bra start, bra förhållanden. Men jakten ska göras på fritiden, likaså styckandet, så öns jägare har verkligen fullt upp. För att trygga framtiden kunde jaktintresserade unga bjudas in för att skjuta en eller två hjortar per år, utan att behöva binda sig för de två-tre kvällar per vecka som jakt och styckning annars tar.
Enestam är bekymrad. Om vi inte nu får hjortstammen att minska så får vi det aldrig, menar han.
– Vi får ju in nya arter också. Vildsvin har märkligt nog plötsligt setts på tre-fyra olika platser på ön. De har inte långsamt spritt sig från Sagusidan utan nyligen setts på platser som ligger långt från varandra. Min förhoppning är att älgjägarna kunde skjuta också vildsvin under älgjakten. Annars är vildsvinsjakter allt annat än lätta att organisera.
– Vildsvin är dessutom farliga för hundar och människor, och odlingar kan bli illa åtgångna. I höstas var jag och granskade en veteåker i Kimito, på ett hörn var allt uppätet och förstört. Potatis- och lökodlare kan få det verkligt besvärligt. Vildsvinen borde inte alls få etablera sig här. Det behövs inte heller någon licens för att skjuta dem, säger Enestam.
Inte heller för rådjur behövs licens. Också de ökar igen. Att ön har ett stort antal lodjur har åtminstone inte ännu gjort rådjuren sällsynta, trots att lodjur mest tar rådjur.
Licens att skjuta två lodjur har getts för jaktsäsongen som börjar den 1 december.
För varg finns ingen licens, men många observationer.
– Många har sett ett vargpar. Om mönstret från andra orter följs här så får vi vargungar i vår. Då har vi 5-6 vargar. Bosättningen är spridd över ön, det blir konflikter. I något skede borde vi få licens att skjuta också varg men för det krävs att alla observationer rapporteras, säger Enestam.
Det behöver inte vara foton, det räcker med att man ringer och berättar. Särskilt vargar som kommer ända in på gårdsplanen eller nära beteshagar bör rapporteras så det kan föras in i TASSU-registret.
– Utgående från det kan vi få ett polislov, men om viltcentralen ska ge lov så dröjer det mycket längre, säger Enestam.
Ännu en tredje varg har setts på ön, men förstås kan det finnas ännu flera. Bara genom att meddela alla observationer kan man få fram i fall det är frågan om olika djur. Man kan ringa Enestam, Mikael Sundberg, Kaj Eriksson eller någon av de aktiva jägarna i de 26 älgjaktlagen.
Pontus Enestam är bekymrad inte bara inför utsikterna till ökad vargförekomst utan också för att det kan bli så attt EU kräver att finska staten slutar ersätta skador orsakade av vilt.
– Finland är det enda EU-landet där staten betalar ersättning. Därför har EU gett Finland en varning. Om det härnäst blir order om att staten ska sluta betala så flyttas ansvaret över på älgjaktlagen som förstås också har nytta genom att de får kött. Men det är nog få älgjaktlag som har lust att betala tusentals euro i ersättning för skador på åkrar etcetera.
– Sköter vi inte oss nu så att vi får ner skadorna och därmed ersättningarna så blir det säkert förr eller senare så att älgjaktlagen måste ersätta skador orsakade av hjort, älg, rådjur och vildsvin, befarar han.
Pontus Enestam.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.