Forskning vid ÅA visar att sjögräsängarna är viktiga kolsänkor och att de bromsar klimatförändringen
Ålgräset Zostera marina är den mest utbredda marina fröväxten på norra halvklotet. Foto: Christoffer Boström/Åbo Akademi.
Sjögräsängar är viktiga kolsänkor som bromsar klimatförändringen.
På grund av människans aktiviteter riskerar kolsänkorna ändå att försvinna.
I en färsk studie har en forskargrupp klarlagt hur mycket organiskt kol eller så kallat blått kol (på engelska: blue carbon) som binds och lagras i sjögräsängar med ålgräs.
Ålgräset Zostera marina är den mest utbredda marina fröväxten på norra halvklotet
Studien har koordinerats av doktorand Emilia Röhr och biträdande professor Christoffer Boström från Åbo Akademi, samt professor Marianne Holmer från Syddansk Universitet i Danmark.
– Vår studie visar att ålgräsängarnas lagringskapacitet av organiskt kol är jämförbara med såväl tropiska sjögräsängar, som mangroveekosystem och ekosystem på land, säger Emilia Röhr.
Undersökningen visade att ålgräsängarna i medeltal lagrade 27 ton organiskt kol per hektar, men att variationen mellan ängar och havsområden var betydande (mellan tre och 265 ton per hektar).
De viktigaste kolsänkorna hittades i Norden, närmare bestämt i Kattegat och Skagerrak.
Ålgräsängarnas kollagringskapacitet styrs i hög grad av den omgivande miljön.
En skyddad havsvik har större kolreserver än en öppen sandstrand, och ålgräsängarnas kollagringskapacitet var därför över åtta gånger större i södra Östersjön jämfört med Skärgårdshavet.
Det är känt att sjögräsängarna förser oss med en rad viktiga ekosystemtjänster som bland annat erosionsskydd, hög artmångfald och födoplatser för fisk.
– Att de även är en viktig kolsänka understryker ytterligare behovet av ett effektivt habitatskydd och restaureringsåtgärder där man förlorat ålgräs. Då ängen förloras återgår kolet till havet och atmosfären, säger Röhr.
Skogar är välkända kolsänkor, men marina kolsänkor har uppmärksammats i betydligt mindre grad.
Sjögräsängar, mangrove och saltängar är de viktigaste sänkorna för blått kol och trots att deras sammanlagda areal utgör endast en halv procent av havsbottnens yta, utgör deras kollagringskapacitet över 55 % av kolet lagrat i haven genom fotosyntes.
Man uppskattar vidare att ekosystemen med blå kol allena står för ca en tredjedel av oceanernas koldioxidupptag. På grund av mänskans aktiviteter så som övergödning, överfiske och muddring har cirka en tredjedel av den marina kustvegetationen försvunnit.
Artikeln ” Blue Carbon Storage Capacity of Temperate Eelgrass (Zostera marina) Meadows” har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Global Biogeochemical Cycles.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.