”Fastighetsskatten belyser igen hur orättvis och dåligt grundad vår beskattning kan vara”

De, som fått kraftigt förhöjd fastighetsskatt och inte lyckats besvära sig, kommer knappast att få något tillbaka av pengarna även om reglerna ändras senare, kan vi läsa i tidningarna.

Det här fallet belyser igen hur orättvis och dåligt grundad vår beskattning kan vara.

Att inkomster och pensioner beskattas mycket olika är känt. Men ännu värre är det med egendom! Där råder rena godtycket gällande vad som beskattas och hur det värderas.

Vi betalar exempelvis årligen skatt på fastigheter som vi använder under fritiden.

Ändå ger byggandet av fritidshus och underhållet av fastigheterna arbete åt ortsbefolkningen och därigenom skatteintäkter.

Men om en person i stället för att skaffa sommarställe reser utomlands varje år och skaffar immateriell rikedom, det vill säga minnen för livet, betalar han ingen skatt på dem i fortsättningen. Och pengar för han ut ur landet varje gång han reser, till skillnad från ägaren av en fritidsfastighet.

Exemplen kunde mångfaldigas: Skatt betalas inte för vattentillgångar, det vill säga brunnar på fastigheten eller vattenledningar till husknuten, men nog på vattenledningar som dragit in i husen.

Skatt beräknas på stugor och terrasser, men inte på dyra hamnanläggningar.

Skatt betalas för vinterbonat hus även om huset inte fyller byggnormerna för boende året runt. Skatt betalas slutligen för mark som inte just kan brukas till något.

Förmögenhetsskatt, visserligen kallad bruksavgift, betalas för vissa motorfordon i landsvägstrafik, men inte på luftfarkoster och båtar.

Och på arv av penningtillgångar och viss realegendom utkrävs skatt, men inte på socialt kapital eller gener som ärvs. Vi kan konstatera att skattebjörnen tar skatt där det är lätt, men att han inte alltid handlar logiskt eller moraliskt rätt.

Till skillnad från skatt på egendom, som är detsamma som långsam konfiskering, är däremot skatt på inkomst helt motiverad.

Då tas skatt ut där värde skapas. Ofta har samhället och andra personer bidragit till det positiva resultatet. Där är det mera fråga om vad som är en rimlig skattesats.

Alldeles nyligen har vissa partier börjat plädera för höjda konsumtionsskatter bland annat med tanke på miljön. Men all konsumtion kan inte skäras över samma kam utan följderna måste noga skärskådas. De kan bli nog så orättvisa.

Att t.ex. fastighetsskatten har gamla anor – man betalade tidigare enligt antalet rökar, det vill säga skorstenar, eller enligt mantal – är inget försvar.

Många andra gamla sedvänjor och institutioner har sedermera ifrågasatts, kritiserats och slopats.

Nu är det kanske dags att slopa den godtyckliga skatten på viss egendom och i släptåget se över övrig beskattning.

Vilken politiker vågar öppna en grundlig diskussion?

Jan-Erik Ingvall
Helsingfors

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*