Får jag inte vara lycklig, utan bara nöjd? Vad är det för struntprat?

För ett par veckor sedan kom FN-organisationen SDSN ut med sin lycklighetsrapport, World Happiness Report.

Finland är världens lyckligaste land!

Hurra, hurra , hurra! Inte sant?

Men nej.

Inte att vi ska fira. Möjligtvis pikilite dra på smilbanden. Några sekunder. Och sedan klär vi oss omedelbums i säck och aska.

Aj, jo … Askan ska vi såklart hinna ta tillvara innan myndigheterna hinner förbjuda all hälsovådlig vedeldning.

Ack och ve, denna förlust av aska är ytterligare en börda på vår lycklighetsfattiga vandring genom den mörka, vindpinade och bestfyllda jämmerdalens väglösa eviga uppförsbacke.

Och om det inte är tungt nog, kan vi lägga in några vassa små stenar i de skavande näverskorna.

Hur många artiklar har det inte skrivits under dessa senaste två veckor om hur allt är en stor missuppfattning? BBC och all världens byråer har tillfrågat antropoloanalytiker och sociopoeter – all världens docenter, om vi ska citera ex-statsministern – för att förklara hur det nu bara är så att finländare har svarat fel i Happiness-enkäten.

Finländare uppfattar inte ”lycka” som riktigt folk. Det är nu bara så. En amerikansk influencer kom it med sin kamera och lyckades med väl valda soundbites vrida fram följande slutsats:

Finländare är inte lyckliga.

Finländare är nöjda.

Finns Are Content.

För min del är kontentan att han kan trycka på delete för sina klipp.

Är det någon version av jantelagen som spelar in här? Ingen ska tro något positivt om sig själv, allra minst att den är lycklig.

Det bara känns så korkat.

Jag har fått växa upp i ett land med trygghet och möjligheter som de flesta människor – nulevande, förrlevande och framtidslevande – bara kan drömma om. Jag lever också nu i ett land och en värld som erbjuder så mycket gott att man lätt tappar andan.

Betyder det här att det inte finns något ont, inga missförhållanden som borde fixas? Såklart inte.

Men kanske det är här skon klämmer? Att känslan av lycka ska vara kopplad till dåligt samvete: Inte får väl jag vara glad om andra …

Men om vi förnekar all den lycka som finns här, kväver vi viktig förändringskraft. Den som inte känner lycka orkar sällan förändra samhället till det bättre. Det är de som orkar – och mår bättre – som ser till att något händer.

Lycka kommer med ansvar. Och om man förnekar sin lycka, flyr man sitt ansvar

2 Kommentarer

  1. Att finländare är lyckliga är så genomskinligt som det bara kan vara, men om man tror på svaret som man alltid får när man frågan att hur det står till ”det är bra själv då?” så stämmer det.
    Lyckliga kanske mer pga. av att Finland är utanför katastofzoner och risken för t.ex jordvävning är extremt minimal, nästan noll, ingen risk för tsunami pga. för grundt vatten, inget krig eller militära problem… skogsbrand och storm som sveper över lokalt sker lite nu och då. Så om man jämför med andra länder så stämmer det att folk är lyckliga.

    Samtidigt så oroar sig folk över sina gamla dar och äldrevården även om man förhoppningsvis har långt kvar och inte behov av hjälp med det minsta när den dagen kommer, avundsjukeskatter som skall betalas för arv eller värdelösa marker, rätten att tala sitt modersmål i ALLA situationer utan att någon fnyser till för att man talar ”fel” språk…

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*