Europa i mitt hjärta – En för alla, alla för en

Valspråket En för alla, alla för en (lat.Unus pro omnibus, omnes pro uno) för tankarna till Schweiz, eller rättare till Schweiziska edsförbundet, som är namnet på det lilla alplandet i hjärtat av Europa. Namnet låter oss ana något speciellt med landets konstitution. Låt oss därför syna det närmare, då det får tjäna som språngbreda att gestalta, utveckla ett fredligt framtida Europa.

Schweiz har en lång tradition av neutralitet/alliansfrihet och lyckades hålla sej utanför båda världskrigen (sic!) Trots sin ringa storlek är landet internationellt något av en jätte: Röda Korset grundades här redan 1863, Nationernas förbund verkade här, Förenta nationerna har ett högkvarter i Genève etc. Med 2 religioner, 4 nationalspråk och 26 kantoner är landet unikt och föregångare i demokrati och mänskliga rättigheter; lokala självstyret åtnjuter starkt skydd, centralmaktens mandat är reglerat. Så uppstår en maktbalans mellan ledning och gräsrötter, vilket möjliggör konstruktivt tänkande, ömsesidig dialog, liksom en harmonisk andning mellan olika intressegrupper, ända till individnivå, både vertikalt och horisontalt.

Olika slags folkomröstningar ordnas ofta, folkinitiativen beaktas. Alla kan påverka och individens rättsskydd är starkt. Ändå, eller just därför, hör Schweiz till de rikaste länderna, arbetslösheten är låg, likaså inflationen. BNP stiger stadigt. Hur kan vi förstå hemligheten bakom allt detta?

Svaret går att söka i det schweiziska statsskicket, som kan jämföras med en levande organism. Man vill inte förbigå eller köra över minoriteter, olika kulturer, sedvänjor o.d. Liksom i en organism, där ett organ eller lem inte får verka bara för sej. Om huvudet värker mår hela kroppen dåligt, är tån inflammerad måste man halta osv. Mänskan är en helhet, liksom en region och ett land. Tanken är oerhört enkel, självklar, men hur svårt är det inte att praktisera den på stater eller t.ex. Europeiska Unionen? Mycket lidande, oförrätter och förödelse kunde undvikas med detta för ögonen. Också vad gäller vår världsdel.

Detta får tjäna som åsnebrygga till nästa gång, då jag med Schweiz för ögonen ska presentera en internationell federalistisk kongress i Montreux 1947, som hölls just i syfte att bygga upp ett fredligt efterkrigstida Europa.

Rolf Nylund

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*