Ett gemensamt skolcampus är det bästa för undervisningen

I två insändare i ÅU, undertecknade av Tomas Björkroth och Maria Lindell-Luukkonen respektive Lena Johansson, förhåller man sig kritiskt till gymnasierektorernas synpunkter gällande skolbyggnadsprojektet i Pargas stad (ÅU den 12.11).

Med hänvisning till dessa insändare vill styrelserna för de lokala lärarföreningarna framföra följande åsikter.

Vi håller med om att man bör eftersträva helhetslösningar och en effektiv användning av både befintliga utrymmen och de nya som planeras. Dock behöver man vid planeringen av ett så här omfattande projekt noggrant sätta sig in i de berörda skolornas vardag och verksamhet innan man fattar beslut om vilken modell man går in för, vilket även gymnasierektorerna lyfte fram.

Efter att ha tagit del av de ritningar som har skisserats upp under de senaste månaderna, särskilt den som gäller Axxell-alternativet, är vi inte övertygade om att man i tillräcklig utsträckning har satt sig in i de läroplaner och mål som styr undervisningen, speciellt i gymnasiet.

Av de nya grunderna för gymnasiets läroplan, som offentliggjordes den 7.11.2019, framgår det att det moderna gymnasiet kräver ett bra samarbete med högstadiet för en smidigare stadieövergång och framför allt ett utvidgat samarbete med högskolor och universitet för att förbereda de studerande för fortsatta studier.

Detta utesluter naturligtvis inte ett samarbete med yrkesutbildningen på orten, men ett dylikt samarbete kan omöjligt vara det primära om gymnasiet ska lyckas fullfölja den nya läroplanens många utmaningar, där också helt nya ämnesövergripande studiehelheter ingår. Dessa förändringar kommer även att kräva flexibla lösningar vad undervisningsutrymmen beträffar.

Yrkesutbildningen däremot har en helt annan studieuppläggning än gymnasiet och har under de senaste åren utvecklats i en riktning som snarare har ökat än minskat skillnaderna mellan yrkesutbildning och gymnasiestudier. I stället för att skapa ett gymnasiecampus i Axxell kunde möjligen t.ex. konstskolan, Musikinstitutet Arkipelag eller Kombi inrymmas där. I ett dylikt samarbete kunde man kanske hitta flera gemensamma beröringspunkter.

Redan ur praktisk synvinkel är det logiskt att skapa ett gemensamt campus på Skolgatan för de svenska och finska högstadierna och gymnasierna eftersom många lärare jobbar på båda stadierna. Både ur lärarnas och ungdomarnas perspektiv skulle det i längden bli ohållbart att på endast 10-15 minuter förflytta sig från skolcentret till Axxell och tvärtom flera gånger om dagen. Det är även uppenbart att en del av de studerande skulle lämna bort valbara kurser enbart av logistiska skäl. Dessutom skulle en stor del av lärarnas tid gå åt till att förflytta sig från en plats till en annan, tid som borde användas för handledning och samplanering.

Angående den effektivering av lärarresurser som både Björkroth, Lindell-Luukkonen och Johansson förespråkar skulle en eventuell nytta med att använda gymnasielärare för vissa av yrkesutbildningens gemensamma ämnen vara marginell i proportion till de ovannämnda olägenheter som Axxell-alternativet skulle medföra, eftersom andelen allmänna studier i den nuvarande yrkesutbildningen är mycket liten. Dessutom bör man vara medveten om att gymnasielärare och yrkeslärare har helt olika lönesystem.

Gymnasiestudier är även rätt så teoretiska, vilket sannolikt är en av orsakerna till att de som går en praktisk yrkesutbildning valt att inte gå till gymnasiet. Vad beträffar studiehandledningen är gymnasiets studiehandledare redan fullt sysselsatt med de nya kraven på ökad handledning som läroplanen ställer.

Tanken på kostnadseffektivitet genomsyrar Björkroths och Lindell-Luukkonens insändare. Campus Axxell kan vid första anblicken framstå som ett förmånligare alternativ – om man bortser från de hyresavgifter som skulle betalas till Kustregionens utbildningsfastigheter Ab under en lång tid framöver. De krav som vardagen i skolan och själva undervisningen ställer på ett fungerande skolcentrum får dock inte förbises av ekonomiska skäl vid planeringen av de nya skolfastigheterna.

Vi stöder således tanken på ett gemensamt campus för alla fyra skolor och efterlyser en planering där lärarnas och de studerandes åsikter tas i beaktande, kostnader undersöks noggrant och delges de berörda parterna – allt detta för att säkerställa välbefinnandet för både lärare och studerande. Det är trots allt lärarna som utför bildningsarbetet och användarna av skolbyggnaderna som har kännedom om vilka lösningar som fungerar bäst i praktiken.

Styrelserna för

Väståbolands lärarförening rf

Paraisten seudun opettajien ammattiyhdistys ry

OAJ:s lokalförening i Pargas rf

En kommentar

  1. I mina öron låter också ett gemensamt campus som det bästa alternativet. Varför inte på andra sidan Skolgatan, där oanvända tomter finns (Parsbyvägen kan stängas av?). På de områden som frigörs när man river de gamla skolorna, kan man utveckla det stora idrottskvarter (ishallen, Pajbacka, konstgräsplanen finns ju redan) till något ännu bättre…

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*