ÅU 10.05.2019 04:53

De investeringar inom skogsindustrin som aviserats under senaste tid är goda nyheter och behövs för att vi ska kunna finansiera utbildning, åldringsvård, forskning, barndagvård och socialvård.
I diskussioner inför val blir det lätt så att kandidater tar upp vad pengarna ska satsas på medan frågan om varifrån pengarna ska tas faller i glömska.
Man delar kakan innan man har bakat den.
Enligt en färsk utredning svarade exportindustrin – där skogsindustrin har en central roll – direkt och indirekt, för 46 procent av Finlands BNP 2017 och bidrog med 28 miljarder euro i skatteintäkter. Exportinvesteringar är alltså mycket välkomna och nödvändiga för samhällets välfärd.
En fråga som diskuterats flitigt är skogens roll för att stävja klimatförändringen.
Hur inverkar investeringar i skogsindustrin på kolbalansen?
Grovt taget kan man säga att skogen inverkar på tre sätt: som kolsänka, som kolförråd och genom substitutinverkan, det vill säga att träprodukter ersätter produkter av fossila råvaror.
Som kolsänka fungerar skogen genom fotosyntesen då träden suger in koldioxid från luften så att träden växer.
Då tillväxten i våra skogar är större än avverkningarna plus den naturliga avgången (självgallring genom trängsel och skador) så binder våra skogar kol.
Så har varit fallet sedan 1970-talet.
Kolförrådet i våra skogar är i sin tur resultatet av den här processen.
Kolförrådet i skogarna har kontinuerligt ökat under hela vår självständighet. I slutet av 1970-talet var virkesförrådet 1,7 miljarder kubikmeter, på 1990-talet cirka 2,1 miljarder kubikmeter och idag mer än 2,5 miljarder kubikmeter!
Det här trots att våra skogar kontinuerligt nyttjats och använts till att skapa arbete, inkomster och välfärd.
Ibland verkar det i debatten som en del tror att detta är ett naturtillstånd – att skogen växer av sig själv och bara vi slutar att avverka så tuffar tillväxten på i samma takt och kolsänkan fortsätter lika stor också i framtiden.
Så är det självfallet inte.
Största delen av tillväxtökningen beror på att de drygt 600 000 privata skogsägarna, staten och bolagen årligen satsar några hundra miljoner euro och en stor mängd arbetstimmar på att sköta sina skogar och öka tillväxten, kvaliteten och livskraften i skogarna.
Det är målmedvetet arbete och en investering de utför eftersom skogen och virket har ett värde.
Om de inte får avverka i framtiden kommer de inte heller att satsa på ökad tillväxt.
Ett sorgligt fullskaleexperiment i det här har utspelat sig i British Columbia i Kanada.
Där gjordes inga nyinvesteringar i skogsindustrin som snabbt föråldrades och förlorade i konkurrenskraft.
Skogarnas nyttjandegrad och avverkningarna minskade snabbt.
Det i sin tur ledde – i kombination med varma somrar och vintrar – till att en skalbagge som förekommer naturligt plötsligt ökade explosionsartat och förstörde miljontals hektar skog under 1999–2015. Sedan drabbades delstaten av skogsbränder och 2017–2018 brann mer än en miljon ha skog i delstaten.
Koldioxidutsläppen var tre gånger delstatens alla övriga utsläpp!
Upptakten till detta var att skogen förlorade sitt ekonomiska värde och förblev oskött.
Det tredje sättet skogen inverkar i kampen mot klimatförändringen är genom att ersätta andra produkter som antingen kräver stora mängder energi att framställa – så som stål eller betong – eller produkter som baserar sig på fossila råvaror som kol och olja – alltså kolmolekyler som varit lagrade i jordskorpan, men som man grävt fram och som då tillförs som nytt kol till atmosfären.
Genom en biobaserad ekonomi kan vi kombinera ekonomi och klimat.
Bidra på ett positivt sätt både till sysselsättningen och till skatteintäkterna – och samtidigt bidra till att våra barn och barnbarn kan leva på en planet där vi uppnått Parisavtalets mål att begränsa temperaturhöjningen till en och en halv grad.
När det gäller skogen kan man alltså samtidigt äta av kakan och ändå ha den kvar – och till och med utöka den.
Anders Portin
Skogsombudsman, SLC

ÅU
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln