En våg av njutning när Exaudio besökte Åbo

Foto: Jasmine Nedergård

Jag blir ständigt imponerad av Exaudios konserter.

Projektkören Exaudio lyckas alltid smälta publiken med sina otroligt snygga, väl ihopsjungna, harmoniska klanger och konserten ”Something blue” var inget undantag.

Konserten började starkt med en imponerande version av Ljusfälten med text av Edith Södergran.

Man förväntade sig ett riktigt kraftfullt fortissimo, men blev istället överraskad av ett otroligt mjukt och intensivt, nästan återhållsamt, forte.

Liksom ett tecken, på att det här är bara början.

Väl efteråt följde flera vackra sånger med den ena mjuka harmonin efter den andra, och här hör vi också det första uruppförandet; ”Thornless roses”, med musik av Juhani Komulainen, som även satt i publiken.

Som åhörare upplevde jag uruppförande som felfritt, och Komulainen själv sa också efteråt att han ansåg att Exaudios uruppförande var bland de bästa uruppföranden han hört.

Det om något, är ett tecken på att man lyckats förmedla sången på bästa sätt till åhörarna, och det anser jag är något av Exaudios stora styrka som projektkör.

Det andra uruppförandet, ”I wandered lonely as a cloud”, komponerad av Mari Sainio kom lite längre in i programmet, men framfördes även det på ett mycket vackert vis.

Den var en av mina favoriter och jag märkte också att koristerna själv tyckte om stycket.

När en korist njuter av det den sjunger, speglas det också i renare klang och ett bättre framförande helt enkelt.

När jag ser på helheten av konserten så var den en våg av njutning.

Harmonierna i sångerna var mjuka och vackert framförda, i den ena sången efter den andra, samtidigt som det också gjorde att många sånger smalt in i varandra.

Det är ingen nackdel i sig, men man märkte att sångerna krävde ganska mycket av koristerna.

Mot slutet smög det in en trötthet i rösterna och konserten skulle inte ha lidit av några enklare sånger för att bevara intensiteten genom hela konserten.

Jag njöt ändå av dessa harmonier från början till slut och att avsluta med klassikern Kung Liljekonvalje var enligt mig ett perfekt val.

Några sånger stack förstås ut under konserten, och skapade lite färg i den annars väldigt blåa och drömlika stämningen.

Jag talar förstås om Rautavaaras kända verk ”Suite de Lorca”, där Exaudio fick möjlighet att visa precis vad de går för.

Sedan gick vi också djupt ner i Alices Underland, när kören efteråt framförde Erik Bermans ”Dreams”.

I det ena ljudet, underligare än det andra, framkallade man inte bara förvåning utan också skratt i publiken. Ett kul, underhållande inslag.

Avslutningsvis vill jag föra fram alla solister, som enligt mig gjorde ett förträffligt jobb.

Dessutom blev jag imponerad av programbladet, som för ovanlighetens skull förutom texten till sångerna också hade korta avsnitt om varje kompositör.

Och inget skulle ju förstås ha blivit så bra som det blev, om inte fantastiska dirigent Hanna Kronqvist, lugnt lett oss över det både stormiga och spegelblanka havet.

Exaudio lyckades bra, än en gång, och jag skulle mer än gärna höra samma konsert en gång till.

Fakta om konserten:

Namn på konserten: Something blue

Framfördes av: Projektkören Exaudio, grundad 2008 med Hanna Kronqvist som dirigent

Plats och tid: Betelkyrkan, Åbo, 28 september 2019

Två uruppföranden: Thornless roses, med musik av Juhani Komulainen och text av Julia C R Dorr, samt I wandered lonely as a cloud, med musik av Mari Sainio och text av William Wordsworth.

Konserten framförs även i Vasa den 16.11 samt i Borgå den 18.1.2020.

 

Jasmine Nedergård

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*