En stillsam förundran över konspirationsteorier

Ronald Österbacka

Under våren och sommaren har jag roat mig med att se hurudana argument som används för att motivera några konspirationsteorier som florerar på internet.

Som fysiker har jag speciellt försökt förstå vad som får någon att överge uppfattningen att jorden är rund och att vi lever i en platt värld.

I den tilltänkta platta världen finns Arktis i centrum och Antarktis fungerar som en ogenomträngbar gräns av is längs med kanten av pannkakan. Solen och månen svävar ovanför pannkakan och en kupa av något slag håller atmosfären på plats.

Den första mätningen av jordens omkrets tillskrivs Eratosthenes (276-194 fKr), som också kallas geodesins fader. Redan för ca 2200 år sedan gjorde Eratosthenes ett berömt experiment där han mätte skuggan från två obelisker, en i Assuan och en i Alexandria. Från obelisken i Alexandria mättes en skugga som bildade en vinkel om 7,2 grader samtidigt som solen stod i zenit i Assuan. Denna vinkel är ungefär 1/50-del av cirkelns omkrets och då man känner till avståndet mellan städerna (drygt 800km) kan man approximera jordens omkrets till ca 40 000 km, vilket är en mycket bra uppskattning. Detta alltså för mer än 2000 år sedan. Från denna tid finns det alltså dokumentation att jorden är rund.

Därefter har vi byggt på med en enorm mängd kunskap om jordens form och egenskaper.

Newton formulerade i sin bok ”Principia” den klassiska mekanikens rörelselagar och gravitationslagen. Einstein visade med den allmänna relativitetsteorin för drygt 100 år sedan att Newtons mekanik i princip var en felaktig beskrivning av vår rum-tid men Newtons mekanik räcker till för att förstå det mesta. Därefter har vetenskapen byggt på med en uppsjö av evidens om jordens och universums beskaffenheter som finns samlat i bibliotek och läroböcker.

Den huvudsakliga frågan som jag har ställt mig i sommar är vad får någon att bortse från en sen länge välkänd och accepterad sanning?

En vanligt förekommande uppmaning bland sådana som förespråkar konspirationsteorier är ”tänk själv”. Allt skall förstås på basen av egna observationer och erfarenheter. Detta leder till en uppenbar risk att man uppfinner ett fyrkantigt hjul, eftersom kunskapsbasen kan vara begränsad.

Konspirationsteoretiker, som så många andra, väljer också gärna själva vilka bevis som är godtagbara. I dokumentären ”Platt jord” (finns på Netflix) finns en sekvens där man tänker sig att använda ett gyroskop som bevis för att jorden är platt. Korrekt utgår man att ifall jorden roterar ett varv på 24 timmar, borde ett gyroskop visa en förändring om 15 grader i timmen. Detta syntes också i experimentet.

I stället för att dra den enda möjliga slutsatsen, att jorden roterar, konstaterade dock personen att experimentet tydligen inte kan användas till att motbevisa att jorden snurrar.

Förespråkare för en platt jord tror förmodligen också att månlandningen aldrig hänt. Bilderna av den sfäriska jorden från rymden är endast skickligt manipulerade bilder med syfte att ljuga för den stora allmänheten. Vi är alltså utsatta för en gigantisk konspiration av mäktiga individer, ofta nämns rika filantroper som anstiftare av konspirationer. Institutioner som NASA är också iblandade för att möjliggöra ekonomisk vinning.

Som sådana är de flesta konspirationsteorier harmlösa så varför tycker jag det är viktigt att skriva om ämnet?

Konsekvensen med utbredda konspirationsteorier kan leda till minskad tilltro till medmänniskor och samhället i stort genom påståenden om att institutioner mörkar sanningen, myndigheter ljuger, ”follow the money” etc. Tilltron kringskärs ytterligare av relativisering av fakta och normalisering av falska nyheter. Åsiktsklyftorna ökar och en allt hårdare ordväxling uppstår mellan olika åsikter på sociala medier.

En minskad tilltro till våra medmänniskor och institutioner kan ha mätbara följder för oss. Daniele och Geys (European Journal of Political Economy, 2015) visar på kausalitet mellan tilltron till medmänniskan och stöd för välfärdsstaten. Omvänt gäller då att acceptansen för välfärdssamhället kan knaka i fogarna med ökad misstro till våra medmänniskor.

Jag tror därför att det är viktigt med ett personligt ansvar när vi delar länkar och åsikter i sociala medier.

Fråga gärna om grunden för påståenden. Fundera om de är trovärdiga och baserar sig på all relevant fakta innan du delar. Världen är alltid mera komplex än man tror!

Läser du något som gör att du känner ”men precis så här tycker jag också” skall man kanske bli extra orolig. Konfirmationsbiasen tar lätt överhand.

Att bemöda sig om vanlig hövlighet i debatten borde vara en självklarhet, även i sociala medier.

Ronald Österbacka

Professor i fysik, Åbo Akademi

 

 

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*