En förändrad arbetsmarknad kräver en förändrad läroplikt

Lagen om den finländska läroplikten stiftades år 1921. Den har tjänat oss väl i snart hundra år, och därför är det väl inte mer än passande att en av regeringens största utbildningspolitiska reformer är en reform av läroplikten, som ska träda i kraft år 2021.

Det finländska samhället ser helt annorlunda ut än för 100 år sedan, och den finländska arbetsmarknaden ser annorlunda ut än bara för 10–20 år sedan. Sysselsättningsgraden för personer utan examen från andra stadiet har sjunkit stadigt under de senaste decennierna, och är nu bara kring 40 procent.

För personer som avlagt en examen på andra stadiet stiger sysselsättningsgraden till över 70 procent. Trots att kopplingen mellan utbildningsnivå och sysselsättning i Finland är glasklar har andelen unga som inte avlägger en examen på andra stadiet stadigt hållits kring 15 procent.

Andelen har i praktiken varit på samma nivå under hela 2000-talet, vilket innebär att kring 9 000 unga varje år blir del av arbetsmarknaden utan tillräckliga färdigheter för att kunna få och behålla arbete.

De prognoser och analyser som gjorts pekar alla mot att kunskapskraven endast kommer att öka i framtiden.

Utbildningsstyrelsen har uppskattat att till och med 80 procent av de nya arbetsplatser som kommer att skapas kommer att kräva kunnande på högskolenivå.

OECD har i sina egna jämförelser poängterat att Finland skiljer sig från många andra industrialiserade länder i det att man inte kan urskilja en liknande polariseringsutveckling på arbetsmarknaden här. I Finland är det uttryckligen arbeten med höga kunskapskrav som kommer att öka.

I ett land med minskande årskullar och där en miljon arbetstagare förväntas pensionera sig inom det kommande årtiondet har vi inte råd med att inte utbilda folk längre än nu.

Den förlängda läroplikten, kombinerad med att andra stadiet blir avgiftsfritt för de läropliktiga, strävar efter att höja andelen unga med en examen från andra stadiet till 100 procent. För att lyckas med denna målsättning är det dock viktigt att förstå att reformen är så mycket mer än bara en mekanisk ändring av åldergränsen.

Regeringen satsar 300 miljoner på att utveckla kvaliteten och jämlikheten inom småbarnspedagogiken och grundskolan.

Med satsningarna vill vi bland annat minska gruppstorlekarna, öka stödet för specialundervisning och satsa på att stärka pedagogiken under barnens tidigaste år.

I samband med förlängningen av läroplikten kommer vi även att förnya de förberedande utbildningarna, så att vi kan trygga alla ungas möjligheter att utveckla sina färdigheter även om man inte är beredd att direkt fortsätta på andra stadiet efter grundskolan.

Att satsa på utbildningen och på en höjd utbildningsnivå är både effektiv jämlikhets- och sysselsättningspolitik.

Reformen av läroplikten är en stor satsning på att trygga alla ungas möjligheter och tillräckliga färdigheter för att bygga sin egen framtid.

Li Andersson är undervisningsminister och riksdagsledamot för VF.

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*