Det våras – så även i havet
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Nu är den äntligen här, våren! Medan vi människor gradvis får statligt tillstånd att börjar ta oss ut igen ur våra hus(kroppar) och kanske samlas så smått, har djuren och växterna på land redan i några veckor tagit för sig av temperaturökningen och de ljusare nätterna. Så även i havet.
Produktionen i havet, den stora primära, har traditionsenligt rullat igång igen. Den startar med tillväxten av mikroskopiska växtplankton, den så kallade vårblomningen, och är essentiell för ekosystemets funktion under resten av året.
Min kollega, växtplanktonekologen Conny Sjöqvist som i år som följd av covid-19-situationen fokuserat sin forskning på vårblomningen av alger i Skärgårdshavet, konstaterar att produktionen startat litet tidigare än vanligt, redan i början av mars. Han nämner även att det i år är en kraftig blomning. Det som just nu i skrivande stund sker är att den börjar avta.
För Skärgårdshavets del har vi även de senaste veckorna fått rapporter om exceptionellt höga mängder av näring som runnit ut i havet i och med vårflödet. Den faktaintresserade kan vända sig exempelvis till Finlands miljöcentrals pressmeddelanden.
Vi konstaterar med Conny att de i detta skede är svårt att direkt länka styrkan av årets vårblomningen till mängden näringstillskott, det får fler analyser utvisa. Men den samlade kunskapen från forskningen om övergödningen säger oss att tillväxten av både mikroalgerna som de ettåriga trådformiga makroalgerna, ni vet de som ser ut som ett grönt skägg längs klipporna, sannolikt gynnas av en sådan boost av näring.
Men vad händer sedan med all denna produktion? Jo, växtplankton blir mat åt de mikroskopiska planktondjuren, en del av den sekundära produktionen. Conny meddelar att detta nästa steg i näringskedjan och processen händer just nu, det är med andra ord full fest i havet! Tillväxten av djurplankton föder i sin tur fisk, som till exempel strömmingen som lever i vattenkolumnen. Djuren på havsbotten får även de sin föda av den del av både växt- och djurplanktonproduktionen som sjunker till bottnarna.
För att återgå till situationen i Skärgårdshavet är det troligt att årets vårblomningen är så pass kraftig att den del som sjunker ner är mycket stor. Detta kan i sin tur ge upphov till syrebrist när det som inte utnyttjas av djuren bryts ned. Detta är en del av den klassiska problematiken kring övergödningen i Östersjön.
En vårfest som denna innebär ju även möten med nya och gamla bekanta. Precis som vi människor som får vårkänslor och känner oss litet extra kärleksfulla i dessa tider, så har ett stort kärleksrace kört igång såväl på strandklipporna som under ytan. Det söks partners så att organismerna kan föröka sig.
Bland skärgårdsfåglarna är dessa partners ofta gamla bekanta, medan under ytan är det mestadels nya flyktiga möten som gäller, såväl för fisk som bottendjur och planktondjuret mitt emellan. En del djur träffar inte fysiskt en partner över huvudtalet, utan ägg och spermier frigörs var för sig i vattenmassan eller på bottnen. Till exempel, abborrhonan lägger sina strängar av ägg på undervattensvegetationen för att hanar sedan skall kunna simma förbi och befrukta äggen. För en av våra vanligaste musslor, östersjömusslan, som lever i havsbottnen, frigör såväl honan som hanen synkroniserat sina ägg och spermier till vattenmassan just under dessa kommande veckor.
När såväl parningen eller reproduktionen så är över dröjer det inte alltför många veckor tills vi kan hitta de första resultaten av den. För abborrens del kläcks äggen i det försommarvarma havsvikarna, medan för Östersjömusslans del kan man i juli se de första små mussellarverna som sökt sig från vattenmassan mot bottnen för att spendera resten av livet där.
Som ni märker är det, liksom på land, en magisk och viktig tid i havet just nu. Det är nu som havets ekosystem kickats igång och förutsättningarna för de biologiska processerna under det kommande året skapas. Det är således även tiden då sommarens badsituation till viss del avgörs och tiden då grunden för kommande års fiskproduktion läggs, något vi människor uppskattar och som havet bidrar med åt oss. Följaktligen är det är även på många sätt en skör tid, och det är därför som vi måste fortsätta arbetet med att till exempel minska övergödningen och skydda viktiga lekområden för fisk och häckningsområden för sjöfåglar. Vi vill ju alla i framtiden också kunna festa vid och med det som erbjuds av ett friskt hav.
Anna Törnroos-Remes
Forskardoktor i marinbiologi inom Havet vid Åbo Akademi
“Vårt hav i förändring” är en serie kolumner skrivna av forskare i Miljö- och marinbiologi, samt profileringsområdet Havet, vid Åbo Akademi. I texterna beskrivs hur Östersjön och livet i havet fungerar och förändras, vad vi kan göra, och vad som redan görs, för ett friskare hav.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.