ÅU 10.05.2018 08:30

Våren handlar i riksdagen långt om social- och hälsovårdsreformen. Lagförslagen behandlas i en mängd utskott, som nu förväntas granska alla viktiga och mindre viktiga detaljer i det omfattande lagpaketet. Eftersom det är fråga om en av de största reformerna någonsin av såväl regionalförvaltningen som social- och hälsovården, är det självklart att det är frågan om ett både omfattande och tidskrävande arbete.
Trots detta har regeringen slagit fast väldigt strikta tidsramar för behandlingen. Först var tanken att hela lagpaketet skulle vara godkänt innan Centerns och Samlingspartiets partikongresser 8–10.6. Regeringen tänkte med andra ord att riksdagen säkert kan klämma in behandlingen av social- och hälsovårdsreformen och landskapsreformpaketet i denna strikta tidtabell så att man i Centern och Samlingspartiet sen kan klappa varandra på axeln då partifolket samlas under sommaren.
Social- och hälsovårdsutskottet och grundlagsutskottet håller maratonlånga möten för att kunna hålla tidtabellen, men det har hela tiden stått klart att det är helt orealistiskt att allt skulle vara klart innan partikongressveckoslutet.
Den andra tidsgränsen för behandlingen handlar om landskapsvalet. Enligt den tjänsteman på Justitieministeriet som ansvarar för val, är den första juli absolut deadline för lagbehandlingen, om man vill ordna landskapsvalet den 28 oktober som tänkt. Denna tidtabell är i sig allt annat än optimal ur demokratisynvinkel.
Även om riksdagen skulle bli klar med behandlingen redan i juni, skulle det ändå innebära att man bara har ett fåtal månader till val, under den tiden ska såväl partier, kandidater som väljare hinna skaffa sig en uppfattning om vad landskapsförvaltningen är och vad man fattar beslut om. Enligt Europarådets rekommendation borde lagstiftningen vara godkänd ett år innan det ordnas val.
I slutet på förra veckan meddelade social- och hälsovårdsutskottet att man behöver två tilläggsveckor för sote-behandlingen. I praktiken innebar det att godkännandet av lagarna antagligen kommer att ske först några dagar efter 1.7., det vill säga efter den absoluta tidsgränsen. Men hur kommenterar Justitieministeriets tjänsteman beskedet om den ändrade tidtabellen? Med att säga att det nog går bra ändå, man får helt enkelt komma på en ”kreativ lösning”.
I det skede som Justitieministeriets tjänstemän börjar tala om ”kreativa lösningar” då det gäller de mest centrala spelreglerna för en parlamentarisk demokrati, är det skäl att stanna upp och ta ett djupt andetag. Så här kan det inte gå till.
Det är hög tid att regeringen med statsminister Sipilä i spetsen bär sitt politiska ansvar och meddelar att tidpunkten för landskapsvalet flyttas framåt. Sote-reformen är den största reform av finländsk social- och hälsovård som någonsin gjorts i landet och den modell som regeringen valt innehåller fortfarande betydande risker vad gäller såväl kostnader som integration av tjänster.
Om riskerna realiseras, handlar det i värsta fall om flera miljarder euro i oväntad kostnadsökning samt problem som drabbar de finländare som har störst behov av tjänster. Åldringsvården, servicen för personer med fysiska eller psykiska funktionshinder och mentalhälsovården kan inte göras till något slags laboratorium för politiska experiment. Då det handlar om de mest centrala tjänsterna för de mest utsatta och de mest centrala tjänsterna för hela det finländska välfärdssamhället, finns det alla skäl att skynda långsamt. Det måste helt enkelt finnas tid för en grundlig och noggrann behandling av lagpaketet.
Lokala riksdagsledamöter som skriver kolumner i ÅU med jämna mellanrum är Stefan Wallin (SFP), Eeva-Johanna Eloranta (SDP), Li Andersson (VF), Ville Niinistö (De gröna) och Saara-Sofia Sirén (Saml.)

ÅU
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln