"De senaste sju åren har statsmakten arbetat målmedvetet för att kommunen inte ska få ordna omsorgens tjänster i framtiden"
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Då det nu frågas efter Kimitoöns strategi för social- och hälsovården är det skäl att också titta på vilka förutsättningar landets senaste tre regeringar givit kommunerna.
Social- och hälsovårdministeriet slog fast år 2012 att kommuner under 20 000 invånare inte skulle få ordna social och hälsovårdstjänster själva, utan måste slås ihop.
Den modellen ersattes 2016 av nuvarande vård- och landskapsreformen, där ingen kommun ska få ordna någonting alls inom omsorgen, och inte ens äga bolag som producerar social- och hälsovårdstjänster.
Landskapen var tänkta att ta över all verksamhet 1.1.2019, alltså för två månader sedan.
Den röda tråden syns klart.
De senaste sju åren har statsmakten arbetat målmedvetet för att kommunen inte ska få ordna omsorgens tjänster i framtiden.
Att göra en riktigt bra långsiktig strategi i kommunen är då i praktiken omöjligt.
Det finns för många variabler.
Vad kan man då göra under tiden?
I alla fall tre saker:
1) Se till att alla får den vård de behöver just nu, i sin hembygd, på sitt modersmål.
2) Göra servicestrukturen så vettig och kostnadseffektiv att den får stå kvar även den dag besluten fattas i Åbo eller Helsingfors.
3) Hålla sig informerad om kommande förändringar och förbereda sig på alla sannolika scenarier.
Så visst vore det roligt med stora visioner och strategier.
Klara besked hur allting kommer att bli.
Men bedömer vi kommunens arbete enligt vad som faktiskt har varit möjligt, med den information som funnits, tycker vi nog att våra tjänstemän och förtroendevalda har klarat sig godkänt ändå.
Daniel Wilson
Niklas Guseff
Helena Fabritius
Fullmäktigeledamöter för SFP i Kimitoöns kommun
Olika reformförslag gällande social- och hälsovård har förts fram länge, åtminstone 14 år. Men den första och enda regering som sagt att kommunen inte ska få ordna omsorgens tjänster är regeringen Sipilä (2015–). De föregående regeringarna Katainen (2011-2014) och Stubb (2014-2015) talade för att små kommuner borde slås ihop, så att befolkningsunderlaget skulle vara minst 20000 invånare, för att ha kapacitet och behörighet att ordna social- och hälsovård, omsorg, och en viss del av specialsjukvården. (Där kom ÅS med i diskussionerna.)Den modellen byggde på starkare kommuner med tillräckligt många invånare. Alla kommuner i Finland, särskilt de små, skulle då planera vem de skulle gå ihop med för att komma upp till minst 20000 inv. Det gjorde också vi. Men de här regeringarna höll inte ihop. I mars -14 avgick Vänsterförbundet, i september -14 lämnade Gröna förbundet regeringen. Man kom inte fram till slutligt beslut om de planerna.
Angående regeringen Sipiläs planer har jag i åtminstone två års tid tänkt och sagt att de inte är realistiska (och sannolikheten att de skulle förverkligas var mycket liten) och därför har jag ansett att vi inte kan luta oss mot dem, stanna upp och bli handlingsförlamade. Kommunen har helhetsansvar och bör kunna fatta beslut. I många kommuner har man renoverat och byggt helt enligt sina behov och ursprungliga planer. Våra invånare har mycket tydligt efterlyst ett sådant handlingssätt även hos oss. Istället har tid och kraft använts till att försöka överanpassa sig till en teoretisk planmodell som varken gynnar vården eller ekonomin.