Därför är en starkt progressiv inkomstskatt på sin plats
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Många riksdagskandidater betonar nu inför valet att beskattningen skall sporra till arbete och anser med den motiveringen att inkomstskatten inte kan höjas utan tvärtom borde sänkas.
Vi har progressiv inkomstskatt för att utjämna de inkomstskillnader som slumpen och marknadskrafterna gett upphov till. Vi skall så klart inte ha en inkomstbeskattning som gör det mera lönsamt låta bli att arbeta. Men hur kan en progressiv inkomstskatt, där marginalskatten inte överskrider hundra procent, hindra någon att arbeta, eller hur får en lägre skatteprocent någon att arbeta mera?
De flesta, som är lyckliga att ha ett arbete, har inte stora möjligheter att arbeta mera eller mindre, om inte arbetsgivaren har ett akut behov av extra insatser eller, tvärtom, är tvungen att minska på arbetstiden. I många fall är det heller inte bra för familjelivet eller på den egna psykiska hälsan, att ta på sig övertidsarbete eller ett annat jobb vid sidan om. För den som har förmånen att kunna reglera sin arbetstid betyder lägre inkomstskatt att han i själva verket kan arbeta mindre för samma nettolön. Grundfrågan kvarstår alltså: Hur kan lägre inkomstskatt sporra till arbete?
Man hoppas väl att lägre inkomstskatt leder till ökad efterfrågan på varor och tjänster inom den privata sektorn. Men hur lyfter det landets ekonomi? En stor del vår konsumtion för i slutändan pengar ur landet. Butiksöppet dygnet runt styr pengar till handelssektorn och både ekonomiska och personella resurser bort från annat. Är det något fel med till exempel gratis skola, bibliotek eller med kommunal hälsovård?
Om inkomstskatten sänks, borde skattebortfallet kompenseras med andra skatter. Konsumtionsskatter anses drabba låginkomsttagarna hårdast. Och att beskatta egendom, till exempel fastigheter och fortskaffningsmedel är detsamma som långsam konfiskering. Båda skatterna är förtäckta förmögenhetsskatter, eftersom de inte är relaterade till användning eller avkastning.
Skatt på egendom, arv och gåva, saknar egentligen moralisk grund; skatt har ju tidigare betalts för inkomster som bekostat egendomsanskaffningen. Men löne- och kapitalinkomster är i dag inte en enda persons förtjänst, utan resultatet av ett samspel med många faktorer, bland annat samhällets infrastruktur och andra människors arbetsinsatser. Därför är en starkt progressiv inkomstskatt helt på sin plats.
Jan-Erik Ingvall
Helsingfors
Konsumtionsskatterna är sk. regressiva skatter, som drabbar dem med de minsta inkomsterna allra hårdast. Ju lägre inkomst desto tyngre skattebörda, emedan
skatten är densamma för alla oberoende av inkomster.
Samtidigt kan man heller inte ha för hög skatt på inkomst, det straffar dem som råkar ha ett välbetalt jobb. Högre skatt på kapitalikomster osv. ger mer problem som t.ex skatteplanering.
Man behöver inte kompensera ett ”bortfall” om man sänker t.ex inkomstskatten, för i längden ger det mer tillbaka om folk känner att de har mer i handen för att spedera på konsumtion och tjänster.
Några fler avundsjukeskatter vill ingen ha som verkligen är orättvisa. Vänsterdrivna tankar är allt annat än rättvisa där avundsjukan är största drivkraften, något som verkligen borde motarbetas.
Gällande jobb så kan man inte blunda för digitaliseringen och automatiseringen som leder till att färre behöver jobba, och de jobb som finns och kommer att finnas eller skapas nya i framtiden kräver högre utbildning och inom ett visst område.
Finland borde verkligen börja satsa på högtekonologi, rymdteknologi och annat som man kan exportera och tjäna på licenser. Gör vi inte det så är det vi som betalar för licenser och teknologi, vi gör det med hemelektronik och har gjort det länge.