Bronsglans i OS-mörkret
Flygande finländare. Enni Rukajärvi följde upp sitt silver från Sotji med ett bragdartat bronsåk i Sydkorea. Foto: Lumilautaliitto
Två medaljer, några enstaka finalplatser och en hel massa genomklappningar – ungefär så kan man summera den finska insatsen i Pyeongchang efter de fyra första tävlingsdagarna.
Krista Pärmäkoski gav oss den pangstart vi hade hoppats på, men kanske innerst inne inte vågat tro på med ett brons i skiathlon på lördagsmorgonen. Åt Marit Bjørgen fanns inget att göra, än mindre åt Charlotte Kalla som åtta år efter sitt första OS-guld i Vancouver slog till med ett nytt monsterlopp.
Men bakom den överlägsna svenskan var Pärmäkoski näst snabbast inne på Alpensia-stadion. Hon höll undan för loppets stora överraskning Ebba Andersson och såg till att Sverige fick nöja sig med en medalj.
Man hade velat tro att den övriga finländska truppen följt efter i spåren som Pärmäkoski med sin kanoninledning stakat upp. Dessvärre blev det inte så.
De kvinnliga skidskyttarna med Kaisa Mäkäräinen i spetsen sköt bort sig totalt och då herrarna gjorde upp i sin skathlontävling sprängde sig den blåvta kvartetten. Iivo Niskanen fanns med i spekulationerna ännu under den klassiska delen men efter skidbytet var han chanslös.
Den första egentliga OS-veckan började sedan igen bra för Finland. I de förrädiska och nyckfulla stormvindarna som rådde i slopestylefinalen plockade Enni Rukajärvi fram sin rutin och slog till med ett behärskat andra åk som förde henne upp på prispallen efter två nordamerikanskor.
Medaljen är Kuusamotösens andra på olympiska höjder. I Sotji i betydligt drägligare förhållanden var hon tvåa i samma disciplin. Vid målområdet intygade hon att hon starkt övervägde att strunta i alltsammans efter första omgången där hon inte klarade av att stå på benen.
Men Rukajärvi övervann sina tvivel och levererade ett åk som räckte för att passera Silje Norendal. I Norge tyckte man surt att finländskan fick för höga poäng för en prestation som inte innehöll några riktigt höga hopp eller vådliga luftfärder.
Kan så vara men Rukajärvi agerade klokt i en tävling som aldrig borde ha genomförts. Arrangörerna riskerade åkarnas säkerhet genom att tvinga upp dem i en pist där de hårda vindbyarna formligen grep tag i deras lätta kroppar.
Med sitt brons blev Rukajärvi inte bara den första finska snowboardåkaren med två OS-medaljer. Hon sällar sig också till en exklusiv skara finländska damer som erövrat individuella medaljer från två olympiska spel.
Innan har bara hastighetsskrinnaren Kaija Mustonen jämte längdåkarna Helena Takalo och Marja-Liisa Hämäläinen lyckats med bedriften. Det är decennier sedan de lade av.
Efter att skidskyttarna i jaktstarten än en gång misslyckats med att pricka sina tavlor och damhockeyspelarna förlorat sina inledningsmatcher mot USA och Kanada, riktades på tisdagen allt fokus på den klassiska skidsprinten.
Samtliga åtta finländare överlevde kvalet, men då det på eftermiddagen blev åka av man mot man gick det inte längre lika fort undan för de våra. Ristomatti Hakola med den bästa kvaltiden av alla krigade sig visserligen fram ända till finalen. Men väl där var hans krafter som bortblåsta.
Hakola skidade in som sjätte och sista man ett ljusår efter konkurrenterna på den mycket krävande banan. Att han som förste finländska sprinter nånsin tagit sig till en olympisk final var en klen tröst.
Även för Krista Pärmäkoski och Iivo Niskanen som vi hade förväntningar på slutade dagen i en klar besvikelse. Ingen av dem hade något krut kvar i benen då det gällde att positionera sig i fältet för att avsluta med en stark finish.
Lauri Vuorinen drattade omkull i närkamp med en amerikan och en ryss och det blev mest pannkaka av alltihop. Inte sedan Pirjo Manninens dagar då den explosiva grenen var ny på programmet har Finland haft någon fartkanon i spåren. Och inte heller hon fick till det mer än på VM-nivå.
I Sverige och Norge har man helt andra traditioner i grenen. Stina Nilsson och Johannes Høsflot Klæbo såg till att förvalta detta arv i går med två fullkomligt överlägsna segrar. De hade nästan haft tid att åka och hämta en flagga på upploppet.
Pärmäkoski och Rukajärvi har med sina brons räddat en del av den blåvita äran så här långt. Båda räknades på förhand som realistiska medaljkandidater.
Bakom dem har det varit ytterst tunnsått med finländska framgångar. Hakola är givetvis godkänd med sin historiska finalplats och några till kan – om man är snäll – ta sig från tävlingsarenan med huvudet högt.
Inte desto mindre har missräkningarna varit alltför många och de positiva överraskningarna få eller nästan inga alls. Att som svenska skidskytten Sebastian Samuelsson göra sitt livs lopp då alla världens strålkastarljus är på har inte varit oss förunnade.
Fast det är klart. Festen pågår ju i elva dagar till innan den är över.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.