ÅU 05.05.2020 18:47

Motivkretsar i Lina Bondes debutdikter är kärlek och sex mellan kvinnor och en miljö där man inte lärt sig att sådant finns. Foto: Niklas Sandström

tecknar snö
av Lina Bonde
Omslag och grafisk form: Tom Backström
95 s.

På sidan 76 i Lina Bondes debutdiktsamling ”tecknar snö” finns en dikt som har titeln ”till dig som tagit dig hit” och som synes vänder sig direkt till läsaren. Den är kluven i två spalter, associerar till tidningstext, så som den såg ut förr.
Men innehållet får flyta, texten börjar mitt i ett flöde slutar också utan punkt. Intensiteten blir inte mindre för det, snarare större. Det går inte att citera dikten i sin helhet här, och det är svårt att avgöra var man ska börja.
Det får bli så här: ” … vill ännu / berätta om någonting om / verkligheter handlar om / oss om människor om / olika kroppar som borde / få finnas ska få finnas / måste få finnas liksom på / lika villkor men hur det / inte fungerar så ett två tre / flera kön kön kön kön / olika sexualiteter till er // som kanske inte riktigt / har tänkt över hur det är / att vara någonting annat / än hetero den här är till / er …”
Ett stråk av aktivism finns i dikterna, där ett av motivspåren är attraktion, kärlek, sex mellan kvinnor, och miljön där det inte är normen är ett annat. Men egentligen blir en sådan förklaring också lite fel, för dikterna sträcker sig också mot en helhet, de skissar konturerna av den talande och söker en riktning.
Att vara gay och växa upp i en by, skapar en särskild sorts utanförskap, ett tyst utanförskap, som innehåller sorg och kärlek och tvånget att bryta upp.

Dikten arbetar alltid utifrån en individuell synvinkel, men den kan och ska vidgas på olika sätt. Många av Lina Bondes texter gestaltar också ett dubbelperspektiv, en dubbelexponering, så att dikten till exempel är skriven i två spalter där raderna också kan läsas horisontellt efter varandra om man vill, den ena sidan speglar miljön och den andra det individuella.
Skildringen är väldigt konkret och sinnlig i bägge spalterna, det är fingertoppar och trasmattor, det är minkhus och doften av utearbete. Jag upplever i min läsning att blicken ofta är riktad neråt, mot marken, mot golvet där fötter möter trasmattan.
Det betyder i min tolkning samma som utbredd tystnad. Men längtan och den tysta åtrån existerar ändå, trots den tystnad som omvärlden bemöter den med och som i sin tur är ett slags nedärvd strukturell tystnad. Och en mänskligt tafatt tystnad.
I dikterna beskrivs också resan ut, den är inte bara lättnad, känslorna är blandade. I en text gestaltas det på dialekt. Lina Bonde är född i Nykarleby och österbottnisk dialekt är numera helt gångbar – nästan förväntad – i litterära sammanhang.
”ti böndren” heter en av dikterna som minns känslan, och som samtidigt är en positionering: ”mamm arbejtar på dagis / papp på bank / sjölv studerar ja genus i berlin // ibland undrar ja vem åv oss som kasta pärlona ti svinen”.
”tecknar snö” – själva titeln är kodord för intimitet och sex. Och sex mellan kvinnor är inget tabu i poesin, man har lust att säga att det aldrig har varit. Man har bara – som i en litterär bondby – låtsat att det kan vara nåt annat, en tillfällig men stimulerande utvikning av det gamla vanliga.
Nu är perspektivet rensat. Hos Lina Bonde är sexskildringen öppen och handgriplig, utan all förstulenhet. Det är nära och beskrivande, samtidigt utan spekulation. Finns det ett demonstrativt drag i scenerna förlorar det mot det intima. Det är ganska ljuvligt att överraskas av den här oförställda närheten.

Överdoserar inte ordlekar

Något som bidrar till det är valet av snö som en bild som letar sig in i scenerna. Snön smälter i värme, den är flyktig, som täcke kan det vara tungt. Snön är med när Lina Bonde genom en upprepning av en rad (”du kommer när snön torkat”) samtidigt fångar in en orgasm och en – kanske fåfäng – längtan efter en älskad person. Så kan man läsa det, och det är snyggt utfört i skrift.
Ibland ägnar sig Lina Bonde åt ordlekar, testar hur ”bygd” och ”blygd” förhåller sig till varandra, eller prövar de olika betydelserna av ”kön”. ”Lämnar kön” heter den första avdelningen, man kan uttala bokstaven k hur man vill – betydelse uppstår i vilket fall som helst.
Ordlekar är riskabla, men Lina Bonde håller sig på rätt sida, överdoserar inte. Dikternas grafiska form har däremot fått stor frihet, det kan ge ett intryck av rastlös ambition, av att vilja säga mycket och fort.
Det finns en värme i det också. ”till alla med traktorer / till alla queers and homos”, står det på försättsbladet. Det är att tolka mindre som inringning av målgrupp, mer som dedikation.
Ann-Christine Snickars
ann-christine.snickars@aumedia.fi

ÅU
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln